Jonna Nordenskiölds Pippi har varken livstycke eller strumpeband men långkalsonger och en sorg närmast hjärtat.
- Det finns så mycket mer som är värt att berätta om henne än att hon skurade golvet med skurborstar på fötterna, de historier som alltid berättas.
Pippi är svensk barnkulturs mest exploaterade figur. Med åren som gått sedan den första boken kom ut 1945 har hon blivit alltmer av en handelsvara. Hon finns som docka och i tecknade filmer. Man kan köpa hennes utstyrsel som utklädningskläder och hon finns där i varje svensks medvetande.
Jonna Nordenskiöld vill annorlunda. Hon har skrivit många hyllade pjäser för barn och ungdomar, som "Betongsocker och förortsmys" på Stockholms stadsteater för ett par år sedan. Förra året gjorde hon sin första dramatisering av ett litterärt verk, Astrid Lindgrens "Allrakäraste syster", som blev drömsk förskoleteater i Nordenskiölds händer.
När Stadsteaterns chef Benny Fredriksson frågade henne om hon kunde göra angelägen nutidsteater av nationalikonen Pippi skrattade hon bara först, säger hon.
- Jag såg framför mig den vanliga teater-Pippi som är hysterisk, springer runt och slänger i väg människor och skriker, som bara är full fart framåt.
Men så gick hon hem och läste böckerna, för första gången, och upptäckte att världens starkaste Pippi inte bara lyfter hästar och bollar med poliskonstaplar.
- Det finns både den galna Pippi som aldrig tänker sig för och den mer allvarliga Pippi, och då blir det direkt mer spännande.
På villkor att hon fick göra sin egen Pippi tackade Jonna Nordenskiöld ja. Men varje nytolkning av Astrid Lindgrens figurer måste bli godkänd av Saltkråkan - upphovsrättsbolaget som sköts av Astrid Lindgrens dotter Karin Nyman och hennes dotter Malin Billing. Det samarbetet har fungerat över förväntan, tycker Jonna Nordenskiöld.
- I och med att jag bjöd in dem från början så kunde både de och jag bli modigare och pröva mer, bara tonen var den rätta.
Till exempel kommer denna Pippi inte att se ut som hon brukar.
- Min Pippi kommer inte att ha livstycke och strumpebandshållare. När boken skrevs för sextio år sedan var det en bild av ett barn som klätt på sig själv, ett barn i underkläder. Men vad sätter barn på sig om de klär sig själva? Jo: långkalsonger, nattlinne och gummistövlar. Och om de vill vara fina sätter de gärna på sig en fin klänning ovanpå nattlinnet.
Jonna Nordenskiölds Pippi har en längtan efter mamma och pappa som en allvarlig botten under kompromisslös revolt mot den förtryckande vuxenvärlden. Samtidigt är hon faktiskt världens starkaste, en flicka utan begränsningar, och den fysiska, energifyllda sidan av Pippi får man inte tona ned för mycket, menar Jonna Nordenskiöld. Och i sin huvudrollsinnehavare, Rakel Wärmländer som charmade biopubliken i Helena Bergströms regidebut "Se upp för dårarna", har hon funnit en riktig "Pippi" - ren energi rakt igenom.
Berättelserna om Pippi är en samling välkända episoder. Jonna Nordenskiöld har byggt ihop dem till en hel berättelse som börjar med att Pippi flyttar in i Villa Villekulla och slutar med avskedet från Tommy och Annika, då hon gör sig redo för att åka med sin pappa till Söderhavet.
- Pippi har ju ingen utveckling, hon förändras inte, i stället ligger dramaturgin i hur hon förändrar andra.
Premiär den 14 november på Stockholms stadsteater.