Publiken har alltid rätt att förvänta sig det bästa men förutsättningarna att nå dit är mycket ojämlika för teaterns konstnärer. Ett förhållande som accentuerats genom senare års bisarra modell för kulturstöd. På grund av drastiskt nedskuret och villkorat stöd berövas många grupper möjligheten att ens tänka ”kvalitetsdiskussion”. För vad som gäller nu är att spela så mycket som möjligt för så många som möjligt – annars går teatern i kvav. Med all den kunskap om barnteater som särskilt Suzanne Osten med sitt oförtröttliga forskande kring betydelsen av unga teaterupplevelser samlat, och all den evidens som finns tillgänglig hos till exempel Centrum för barnkulturforskning, är det oförsvarligt att dagens kvantitetsinriktade kulturpolitik dränerar barnkulturen medan den samtidigt, i svepande ordalag, utlovar motsatsen.

När Sten Hellström på Boulevardteatern nu presenterar sin och ensemblens tolkning av bilderboksklassikerns ”Historien om någon”, kan jag inte förstå annat än att ovan nämnda förhållande har avgörande betydelse för att detta knappast blivit något att rekommendera en teatersugen småbarnsfamilj. Den föreställning jag ser liknar just vad som brukar falla ut när villkoren är kort repetitionstid, små resurser och brist på analys. Och man spelar mot en publik från två år i en stor salong trots att all erfarenhet berättar att ju yngre publiken är, desto mer småskaligt bör sammanhanget vara.

Sten Hellström har uppenbarligen känt sig nödgad att liksom töja ut, och därmed närmast dra sönder, den underfundiga historien om ”någon” som gjort en pöl på golvet, skrämt vettet ur guldfisken och lämnat efter sig en mystiskt vindlande röd ylletråd som till slut leder betraktaren till skåpet där en liten katt visar sig vara boven i dramat.

På Boulevardteatern förlorar denna småbarnsthriller sin finess och trasslar bort sig genom att spelas upp som en vispig och hispig halvmusikal – men fint med Pelle Halvarssons lek med sin cello – där skådespelarna gång på gång upprepar att de tappat tråden. Det är förvisso sant. Frågan är bara om inte barnteaterns villkor nu snuvar både dem och publiken på hela nystanet.