När trion Carina Ehrenholm, Erik Holmström och Nils Poletti tog över det konstnärliga ansvaret för Turteatern beslöt de att ge varje spelår ett tema. Förra säsongen ägnades åt den polske författaren och dramatikern Witold Gombrowicz. Det var ett djärvt och knappast publikfriande val som slog mer än väl ut och etablerade ”nya” Turteatern som en dynamisk, egensinnig och glatt spretig kulturinstitution.

Nu satsar den unga ledartrojkan på temat ”barn”.

Varför teman?
– Därför att så kan man fördjupa sig och undersöka på ett helt annat sätt än när man sätter upp en enda pjäs, säger Nils Poletti och på frågan hur de väljer tema svarar han med eftertryck:

– Lust och nyfikenhet! Det är grunden till alla våra val och allt vi gör.

– Dessutom underlättar det planeringen när vi har en ram för det vi håller på med, tillägger Erik Holmström.

Barnteater och barnkultur är ju inte precis något nytt tema i det svenska kulturlivet. Tvärtom.

– Vi ville satsa på det nu i en tid när den barnkultur Sverige haft vingklipps hela tiden. Dessutom är vi en ny generation med ett eget behov av att skapa vår barnteater, säger Nils Poletti.

Carin Ehrenholm påminner om att det under de senaste åren blivit allt svårare att komma i kontakt med den publik som består av barn och unga.

– Allt fler stadsdelar plockar bort sina kultursekreterare som har fungerat som länkar mellan teatrar och skolor, och de öronmärkta pengarna för teater för barn har försvunnit. I stället förlitar man sig på att lärarna, som ofta kan mycket om helt andra saker än teater, skall välja föreställningar. Det drabbar framför allt frigrupperna eftersom lärarna oftast vet mest om institutionsteatrarna.

Inför höstens säsongsstart har de tre laddat upp på den internationella barnteaterfestivalen i österrikiska Linz, en av årets kulturstäder. Där upplevde de mycket av det de själva strävar mot.

– Det var nyfiket och uppfriskande, med en fräck attityd mot barnen. Rått och punkigt, säger Erik Holmström och Carin Ehrenholm berättar om en föreställning som handlar om ett djursjukhus där en liten mullvad dör och ett glatt och intensivt gravöl tar vid. Utan några som helst pedagogiska pekpinnar om alkoholens skadeverkningar.

– Man kan känna en viss önskan från lärare och kulturpolitiker att göra nyttoteater som passar skolan. Det är väl inte helt fel men det är lätt att sugas upp av kravet att vara någon sorts förlängd lärare. Barn är sällan berättigade till en rent konstnärlig upplevelse utan pedagogiska pekpinnar, menar Carin Ehrenholm.

På Turteaterns repertoar i höst fortsätter ”Hemligheten”, där publiken möter en figur i en glänta av skogen (Nackareservatet) som berättar början på en historia som de själva får spinna vidare på med hjälp av olika ledtrådar som finns längs den slingrande promenaden. Likaså ges ”Barfotaupproret” av Emma Broström som hade premiär i våras och som ställer frågan om man kan bli vuxen utan skor samt pjäsen ”Ett rymdäventyr”.

Som sista produktion i höst, i december, samarbetar Turteatern med Brigaden och regissör Annika Silkeberg som regisserar Melanie Peters ”Viola och Cinnober”, en pjäs om att älska varandra och alla livsavgörande problem och kriser det kan ställa till med.

– Vi vill ha fler samarbeten och byta perspektiv så att vi inte fastnar i en form som blir

! ”Höstsaga” Premiär: Turteatern 5/10