Ja till portföljmodellen men nej till sammanslagningen av myndigheter. Det ser ut att bli resultatet när kulturutredningens remissrunda nu närmar sig sitt slut. Den 19 maj ska 389 remissinstanser ha lämnat in sina synpunkter på betänkandet, som överlämnades till kulturministern den 12 februari.
Utredningens huvudförslag, där 24 kulturmyndigheter slås samman i tre ”sfärer”, får underkänt. Remissinstanserna ställer sig frågande till meningen med den gigantiska rockaden.
– Vi ser inte var de stora effektiviseringsvinsterna ligger och är skeptiska till utredningens stora optimism för myndighetssammanslagningen, säger Lars Ilshammar på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.
Kulturrådets generaldirektör Kenneth Johansson har sagt att han inte är intresserad av ett uppstyckat råd. Och från kulturdepartementet har tydliga signaler kommit om att sammanslagningen inte tas med när propositionen ska läggas i höst. Kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth har sagt att några stora organisatoriska förändringar inte kommer i fråga. Kulturutredningens förslag blir verklighet utan nya pengar till kulturområdet.
Men enligt kulturutredarna går det inte att bryta ut delar av utredningen och bara genomföra den delvis. De tre myndighetssfärerna och portföljen anses länkade till varandra.
– Utredningen är en helhetslösning. Ute i landet har en entydig opinion sagt att det är svårt att umgås med staten för att den uppträder i så många skepnader. I regionerna har man behov av att staten talar med en röst, det behövs för att portföljen ska fungera, säger Keith Wijkander, utredarsekreterare.
Vad han menar är att det i dag saknas en samlad företrädare för det kulturpolitiska området. En rad myndigheter som har uppgifter på både statlig och regional nivå. Förutom Kulturrådet gäller det Riksantikvarieämbetet och Riksarkivet i första hand. Varje myndighet prioriterar sitt eget ansvarsområde, för regionen blir det besvärligt att vända sig till en lång rad myndigheter.
– Kulturområdet är ändå ganska litet och det blir konstigt med så många aktörer för så pass lite pengar, säger Keith Wijkander. Det är nästan en demokratisk fråga, det ska inte behövas en djupgående specialistkunskap för att förstå hur svenskt kulturliv fungerar.
Om den nya myndighetsstrukturen får tummen ned, kommer å andra sidan många tunga remissinstanser att förorda utredningens andra stora strukturförslag, portföljen. Den ger mer makt och självständighet åt regionerna att bestämma över sitt kulturutbud. Mats Svegfors, vd på Sveriges Radio, och Sture Carlsson, vd för Svensk scenkost, har uttalat sig positivt. Kristian Berg, kulturchef i Västra Götalandsregionen, vill ha mer, en hel ”resväska”. Sveriges kommuner och landsting har gjort en enkät bland sina medlemmar och kommit fram till att 80 procent vill ha portföljen.
Portföljen är för övrigt inte bara påtänkt för ett framtida Kultur-Sverige utan är redan sjösatt på prov. Prototyper finns redan i Västra Götaland och Skåne, och Gotland förhandlar just nu med Kulturrådet. Man kan säga att Kulturrådet föregripit den storregionsreform som ännu inte klubbats i riksdagen.
Staten får inte abdikera från sitt ansvar bara för att mer makt över kulturpolitiken förs över till regionerna. Därifrån efterlyser man en klok samtalspartner när det gäller anslagsfördelningen av statens pott. Totalt kommer regionpotten att uppgå till 1,6 miljarder kronor.
Även om många remissinstanser ute i landet är positiva till portföljen hörs ändå mycket kritik. Peter Waldemarsson i Norrköpings symfoniorkester anser inte att regionen där har den kompetens som krävs för att axla det nya ansvaret för kulturpolitiken. Lars Ilshammar saknar en konsekvensanalys:
– Risken är att en ny byråkrati byggs upp. Kanske en person i varje kommun behöver anställas. Det betyder 290 nya tjänster som ska tas ur en stagnerande kulturbudget, säger han.