– Revolutionen äter till och med sitt eget jävla barn! skriker den mörkluggiga innan hon trycker på musikmaskinens play och startar ett fruktansvärt oväsen.
Till oljudet lyfter skådespelerskan Frida Röhl, som i ”Ulrike Maria Stuart” ska vara den tyska terroristen Ulrike Meinhof och drottning Maria Stuart på samma gång, bebisdockor från golvet som hon ursinnigt sular i väg mot ett vitt kakelgolv.
Allt samtidigt som hon skriker slagord.
Teater Tribunalen och Teater Galeasens samproducerade pjäs liknar säkert inte alls den tyska Thaliateaterns uruppförande av Elfriede Jelinkes pjäs i Hamburg 2006. En föreställning som då upprörde såväl Meinhofs dotter Bettina Röhl, som hotade med att gå till domstol, som den österrikiska dramatikern Marlene Steeruwitz, som ofrivilligt citerades i pjäsen av en skådis utklädd till talande vagina.
Riktlinjerna från Jelinek har nämligen hela tiden varit tydliga: Manuset ska inte finnas tryckt och tillgängligt för offentligheten! Lägg gärna till och skär bort! Hantera som ni vill!
Precis så har Jelinek också själv gjort med såväl Friedrich Schillers berömda pjäs ”Maria Stuart” som historiska dokument om RAF (Rote Armee Fraktion), drygt 30 år efter den vänsterextrema rörelsens blodiga kulmen med mord, bankrån och bombattentat.
Hon har svalt, tuggat och spottat ut texterna som något helt eget, typiskt Jelinekskt.
– I stället för att säga en sanning, exempelvis vänsterns egen sanning, öser hon ur sådant som sägs om vänstern. Skräp, åsikter och tankar. Allt för att bli färdig med det, för att det då måste uppstå något annat. Spännande, säger regissören Mellika Melani som hanterar Jelinek på scen för första gången.
Ett annorlunda projekt, och hur svårt som helst, enligt Melani. Hon har varit arg ett bra tag. Krigat, gjort slut och befriat sig från Jelineks text.
– Hon har gett mig en riktig match, och det är jag tacksam för, säger Mellika Melani.
I ”Ulrike Maria Stuart”, låter Elfriede Jelinek RAF:s nästan mytiska ledare Gudrun Ensslin och Ulrike Meinhof integreras med drottningarna Elisabet I och Maria Stuart. Det handlar om maktkamper och rivalitet.
– Jelinek är en skitball feminist som skriver historien utifrån de här kvinnorna. Samtidigt handlar det om mer än maktkamperna. Jag vill ge en bild av vad Ulrike Meinhof sätter i gång. Varför tycker folk så mycket saker om RAF? Det är intressant. Och varför vet alla vem Ulrike Meinhof är? säger Mellika Melani.
Själv tror hon det handlar om att Meinhof var en firad journalist, en del av etablissemanget, som hon sedan bröt med.
– Jag tror inte att man klarar av att hon gjorde så. Jag menar, kommer något sådant utifrån är det terrorism. Men kommer det inifrån – det tror jag gör så jävla ont, säger Melani.
Inför föreställningen har hon diskutet med skådespelarna Frida Röhl, Per Grytt, Saskia Husberg och Alfons Röblom. Liksom Meinhof har de alla läst den tyske filosofen Herbert Marcuse. Och så har de gjort aktioner: vänt på alla reklamskyltarna i en tunnelbanevagn i antikommersialismens namn, exempelvis.
– Det har handlat mycket om att skapa mitt eget uttryck av det som Jelinek öser ur sig, säger Mellika Melani.
Uruppförandet i Hamburg beskrevs 2006 som en brokig revy och en skrattnervskittlande satirisk fars.
– Jag skulle aldrig sätta någon sådan etikett. Men Jelinek har extremt mycket och väldigt speciell humor. Hon bara ältar i oändlighet och vispar runt en massa åsikter. Det är klart att det finns humor i det, det outhärdliga, säger Mellika Melani.