Scen

Johan Hilton: Renoveringen är en chans för nationalscenen att förtrolla förorterna

Kommentar. Det är en välfunnen ironi att just råttor tycks ha huserat på Dramaten den senaste tiden. I slutet av 90-talet spelade Rikard Wolff huvudrollen i Joakim Thåströmmusikalen ”Råttfångaren” på teaterns stora scen.

Där knaprade ondskefulla gnagare sakta men säkert i sig det lilla dittills välfungerande samhället Hameln som till slut tvingades kalla in en flöjtspelande skadedjursbekämpare för att råda bot på problemet.

Dramatens öde under stambyten, renoveringar och eventuella råttåtgärder är fortfarande oklart, men kanske kan man följa Kulturhuset Stadsteaterns exempel och åtminstone tillfälligt förlägga en del av sina föreställningar i stadens ytterområden?

Det är knappast en hemlighet att Sveriges nationalscen rent historiskt har haft det svårt att attrahera publik från förorten. Här finns en lysande – och demokratiserande – möjlighet att visa upp sig inför publikgrupper som man sällan lyckas locka till Nybroplan.

Varför inte hyra in sig hos Riksteatern i Hallunda? Eller rentav hos Stadsteaterns scen i Skärholmen?

För inte behöver man påpeka vad som hände i ”Råttfångaren”? Där lockade titelfiguren inte bara till sig de unga åhörarna genom att spela visor på sin flöjt. Han tågade dessutom ut ur staden och höll dem trollbundna i all framtid.