Premiär 22 september. Dramatisering. Richard Turpin går den svåra vägen och gör pjäs av "Det kommunistiska manifestet".
- Tanken att göra teater av "Det kommunistiska manifestet" har funnits i flera år och nu tyckte vi att 2008 är ett bra år att prata historia och filosofi på, säger Richard Turpin.
Men hur gör man teater av en text som "Det kommunistiska manifestet"?
- Det är det vi håller på att ta reda på. Det är inte helt lätt, det blir inte teater i vanlig mening utan något annat. När vi satte upp Strindbergs "Liten katekes för underklassen" kallade vi det "agitatorium". Det passar här, men föreställningen ligger närmare teatern än något annat.
Hur arbetar ni?
- Föreställningen har kommit till genom ett kollektivt arbete, och det passar ju bra med manifestet, säger Richard Turpin.
- Vi utgår helt och hållet från texten och vi har improviserat jättemycket för att vaska fram bilder ur texten. Vår utgångspunkt är att vi försöker förstå den och att vi skall göra den begriplig. Vi har använt olika svenska översättningar (det lär finnas tjugotre stycken) samt det tyska originalet. Ingen av de svenska översättningarna flyter självklart på svenska.
Dror Feiler gör musiken och Sören Brunes scenografin.
- Vi använder hela ytan, teatern är större än någonsin tidigare. Och scenografin förändras under föreställningens gång, säger Richard Turpin.
Den blir drygt två timmar med paus, men föreställningens längd kommer att variera. Varför?
- Det vill jag inte avslöja!
Troligen är Tribunalens och Galeasens "Det kommunistiska manifestet" en urpremiär. Bertolt Brecht försökte göra en dikt på hexameter av manifestet för två stämmor, piano och slagverk, men han lade ned projektet. Den tjeckiske kompositören Erwin Schulhoff, som dog i nazistiskt koncentrationsläger 1942, tonsatte det för fyra solostämmor, tre körer och orkester.
"Det kommunistiska manifestet" publicerades 1848.