Belgien, Berlin och ett borttappat rum. Om en månad öppnar Göteborgs dans- och teaterfestival med ett starkt program.
På invigningen flyttas åskådarna lite till Berlin. Till en förort märkt av samma sorts problem som många andra ytterområden. I föreställningen ”Hell on Earth” låter den argentinska koreografen Constanza Macras ungdomar från Neukölln berätta om sina egna erfarenheter.
Med fokus på unga kvinnor, som ofta begränsas i sina möjligheter till egna uttryck kommer hon med kompaniet Dorkypark för första gången till Sverige.
Också regissören Mellika Melouani Melani vänder blicken mot förorten. I ”Arabiska mäns mobbade kroppar” funderar hon över varför förortsbor allt oftare framställs som potentiella terrorister.
Eget deltagande och en säkert otroligt spännande upplevelse blir det när duon Lundahl & Seitl intar Göteborgs konstmuseum. Publiken kommer att guidas genom museet med instruktioner i hörlurar och genom ledsagare. Om det blir som parets föreställning förra året på Nationalmuseum med förbundna ögon framgår inte av förhandstexterna. Men om – förskräcks inte utan ställ dig först i kön för att prova en annorlunda upplevelse.
Vana Göteborgsbesökare är belgiska Ballet C de la B som i år ger tre föreställningar. Om ”Gardenia”, en föreställning om en grupp mäns drömmar, skrev DN:s Ingegärd Waaranperä från teaterfestivalen i Avignon:
” Regissörsduon Alain Platel/Frank Van Laecke gör en storartad show som också är ett drama, där männens gradvisa förvandling till den kvinnodröm de bär på, sker stegvis."
Men C de la B tar sig också an drömmen om första gången i ”Primero – Erscht” och rörelser, ritualer och ryck i ”Out of context – For Pina”. Gruppen tillhör världens tyngsta danskompanier och den ”Pina” stycket är dedicerat till är den tyska stora koreografen Pina Bausch som gick bort för ett år sedan.
Svenska Helena Franzén fortsätter sitt samarbete med Silverbullits Jukka Rintamäki. Med hans musik, kostymer av Astrid Olsson från designduon Fifth Avenue Shoe Repair och ljus av Markus Granqvist utforskar Franzén det bländande sköna i "Trigger point". ”Måste ses. Måste upplevas”, skrev DN:s Örjan Abrahamsson vid Stockholmspremiären i mars.
Från Stockholm gästar också experimentscenen Weld Göteborg för att bedriva ”fältstudier”. Vad som sedan blir till en performance återstår att se.
Som helhet ser programmet ambitiöst och framför allt roligt ut. Och där andra festivaler ska börja kvotera in kvinnor kan Göteborgsfestivalen känna sig trygga. Kvinnorna ser ut att vara i majoritet bland konstnärerna.