Mikael Persbrandt intar Oscarsteatern i höst och gör en föreställning i gränslandet mellan ståupp och teater, med Thommy Berggren som regissör. Sedan vill de spela Strindberg på Dramaten igen.
Vicky von der Lancken, producent på Oscarsteatern i Stockholm, är nöjd med att ha fått landets mest omsusade skådespelare att ställa sig på scenen för en soloföreställning. Det är hennes första försök att göra något som fyller teatern de dagar det inte spelas musikal där.
– I sex år har jag försökt få göra något med Mikael Persbrandt, men har inte fått till det. Men när vi nyligen hade ett lunchmöte sa han: ”Den här gången har du fått fast mig”, säger hon.
Föreställningen, som får premiär den 10 oktober, heter kort och gott ”Persbrandt”. Allt ljus på stjärnan med andra ord.
Mikael Persbrandt var sjuk på tisdagen och kunde inte kommentera sina planer, men Thommy Berggren berättar att Persbrandt slevade upp en rejäl skopa smicker när han övertalade Thommy Berggren att regissera.
– Han fick säga att jag var bäst, men försäkrade att han skulle förneka det om någon frågade, säger Thommy Berggren.
– Jag tycker själv att det skulle vara fantastiskt att möta sin publik på det där sättet. Och Persbrandt är ju den nordiska teaterns Zlatan Ibrahimovic, en person folk vill se.
De två ska sätta samman föreställningen själva. De har börjat tala om innehållet, men har inte hittat den röda tråden ännu. Thommy Berggren vill helst ha fyrtio damer i baletten, men tror att det snarare hamnar på två tjejer vid Persbrandts sida.
– Det blir inte någon pjäs, kanske mer åt ståuppens håll. Men nu för tiden har ju den ena ståuppartisten efter den andra blivit berömd och rik på att stå på scen och säga nonsens.
Jag har inte sett så mycket så jag ska inte vara kategorisk, men de gör det ofta enkelt för sig med texter som inte vågar säga särskilt mycket. Vad vi ska göra kan jag inte säga ännu. Om det ska bli texter ur Mickes liv eller texter skrivna av andra som han speglar sig i – det ska vi ge oss in i nu.
Enligt regissören själv vill Mikael Persbrandt ha honom för att han är envis och vågar säga ifrån.
– Micke vill att jag håller honom i örat. Att vara någon som kan säga ifrån när det inte funkar. Det är otryggt med någon som inte vågar. Jag vågar. Men själv hade jag aldrig klarat av att regisseras av mig. Jag jobbade med starka regissörer, men gjorde ändå alltid som jag själv ville. Det är en balans att hålla skådespelaren i strama tyglar och att ge honom frihet.
Persbrandt och Berggren har hyllats för uppsättningarna av Strindbergs ”Fröken Julie” på Dramaten och ”I väntan på Godot” på Stockholms stadsteater. Nu vill Thommy Berggren göra seriös teater med Mikael Persbrandt i en huvudroll igen. Han tycker att det har varit för många lättviktiga polisroller på film för Persbrandts del. Berggren har lämnat in en förfrågan till Dramatenchefen Marie-Louise Ekman om att få sätta upp August Strindbergs sista verk ”Stora landsvägen”.
– Jag vill försvara skådespelarkonsten. Nu för tiden springer alla skådespelare fort med pistol. Jag har inte förstått varför. Men nu förstår jag att det är pengen de springer efter. Om målet är att åka till Hollywood och sätta på sig en hjälm, förstår jag inte varför man kallar skådespeleri konst, säger Thommy Berggren, som själv drömmer om att sätta upp ”West side story” nästa gång han får tillgång till en musikalscen.