”Kvarteret Skatan” det nedgångna förortskvarteret fyllt av ofullgångna människor, som tiden rusat förbi, fortsätter att frodas. På Rival är det snart dags för en ny scenversion med mer svart humor, eller kanske ska man kalla den grå.
– Vi har just börjat repa, säger Josephine Bornebusch, när vi ses i slutet av augusti. Det är första gången jag är med och det känns fruktansvärt roligt och hedrande, de är så etablerade.
En stor publik, men inte alla, älskade de två paren och den eviga singeln i det blåsiga, regniga förortshålet, med sina dysfunktionella invånare: Störda och blyga människor, flera med mer eller mindre kraftiga psykoser.
Nu hoppar Josephine Bornebusch in i de eviga parmiddagarna med olika grader av passivt-aggressivt beteende. Hon är blondare än vanligt, har just spelat in den soliga versionen, ”Solsidan” för TV 4, ”en modern komedi” med två gifta par: varav hon och Johan Rheborg är det ena, och Felix Herngren och Mia Skäringer det andra. Här rör det sig också om parmiddagar och annat äktenskapligt, fast allt utspelas hos de rika, på Solsidan i Saltsjöbaden.
Långt därifrån, i Kvarteret Skatans grå betong är årets ämne ”I nöd och lust”, ett rykande hett tema som rymmer bröllop, svensexor, möhippor, äktenskapsförord – och nya parmiddagar.
– Bröllop är årets grej så vi driver med den haussen. Och eftersom jag kommit in i stället för Anna Blomberg, ska jag göra Kristina som är gift med Ulf/David Batra. Men det är ju väldigt svårt att ta efter någon, så jag får jobba fram en egen version. Min Kristina är väldigt, väldigt trött på sin man, men sväljer det.
Ulf och Kristina måste gå i parterapi medan Frida och Magnus (Vanna Rosenberg och Johan Glans) kommer att släppa loss och Jenny (Rachel Mohlin) febrilt fortsätta att leta efter den rätte.
Får du hitta på själv?
– Ja. Vi hjälps åt alla. Vanna, Rachel och jag skriver också, men Johan och David har sista ordet. Jag kan komma med förslag om en karaktär som jag skulle vilja göra. Så jobbar man fram den under repetitionerna, sedan är det upp till de gamla skatorna att tycka om den passar in.
– Den här gången skulle jag vilja pröva något nytt för mig, skulle vilja göra en väldigt kvinnlig karaktär.
Många typer ryms i kvarteret, även om det är något uppgivet hos de här människorna, finns det figurer som kämpar med näbbar och klor, som tuppkamsfriserade kontorsstrebrarna Tord och Paul, som lever för att hata varandra.
– Det som håller ihop det hela, är att alla är väldigt twistade. Det finns ingen som är normal, alla är skruvade, många är extrema. Men man kan ändå känna igen något i varje karaktär.
Humor var inget som Josephine Bornebusch hade planerat från början.
– Jag strävade inte efter att jobba med humor. Jag hade nog en vision om att jag skulle vara skådespelare på en teaterscen. Sökte några gånger till scenskolan, men kom inte in.
– Nu börjar jag känna att det är väldigt roligt, jättekul att jobba med humor.
Josephine Bornebusch förefaller ha pondus på scenen, i ”Parlamentet”, minns man hennes snabbversion av Kristina Lugn och andra tips från coachen
Vad tror du det beror på, den ihållande bristen på kvinnor som vågar vara roliga på scenen. Titta bara på ”Parlamentet”, där går det fortfarande en blond kvinna på sex till åtta män.
– Jag tror inte att det sitter tusentals tjejer i min ålder och hemma och tänker: Varför får hon göra det där, jag vill också. Tror inte att handlar så mycket om att vi inte får, utan att många tjejer inte vill eller vågar.
Ja, ibland behövs det mod: Anna Blombergs Kåta Gun i Kvarteret ... att göra den fantastiska figuren som jagar karlar med samma dåliga stil som vissa män jagar kvinnor, för det krävdes mod ...
– Ja, kanske, har inte sett det på det sättet. Tycker regissören att det är bra, finns det väl inga hinder. Jag tänker: Det handlar om en roll.
– För mig är det så här: Vågar du hoppa bungy jump? ”Nej, det vågar jag inte för då kanske jag dör”. Vågar du sätta på dig en peruk? ”Ja, det gör jag.”.
Josephine Bornebusch har en speciell förmåga att förvandla sig. Hon kan se plågsamt grå ut, som på några tidiga foton från Kvarteret Skatan. Och hon kan spela på sex, som på Café-bilderna 2002, som togs under lanseringen av filmen ”Hundtricket” med Linus Wahlgren och Alexander Skarsgård.
– Fast det där är passerat för min del, det borde vara preskriberat, säger hon bestämt.
Drömmen nu skulle vara att jobba med film och teve, som hon gjort hittills och spela teater på en scen, och göra både allvarligt och roligt.
– Jag vill ha båda fötterna på jorden och jag tror det är bra att växla. Ibland tänker jag att man kanske kan fastna i humorroller, men så tänker jag på Maria Lundqvist som blev känd som super-komedienn och fått många tunga roller senare. Eller Margareta Krook och Suzanne Reuter. Jag hoppas att det slår igenom att man inte bara är en rolig tjej.