Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Scen

Pussy Riot blir svensk teater

Bakom de färgglada luvorna döljer sig bland andra de tre huvudrollsinnehavarna Maia Hansson Bergqvist, Emma Mehonic och Karin Bengtsson.
Bakom de färgglada luvorna döljer sig bland andra de tre huvudrollsinnehavarna Maia Hansson Bergqvist, Emma Mehonic och Karin Bengtsson. Foto: Alexander Mahmoud

Några kvinnor i färgglada luvor skakade om Ryssland. Nu sätts pjäsen om Pussy Riot upp på Dramaten.

De tre unga kvinnorna – Kat, Nadja och Maria – är omedelbart igenkännbara för den som följt de senaste årens nyhetsflöden. Rånarluvorna är ikoniska, de grälla strumpbyxorna, attityden. I vår sätter Dramaten upp pjäsen ”Pussy Riot – en punkbön”, en dramatiserad version av den verkliga historien om konstnärskollektivet där tre medlemmar fängslades efter att ha framfört en feministisk och regimkritisk performance i en katedral i Moskva. Regissör är Malin Stenberg, som själv var en av dem som nästan besatt följde rapporteringen kring Pussy Riot när de fängslades 2012.

– Jag var så fascinerad av dem och de starka bilderna som prånglades ut över hela världen. Dels var det intressant konstnärligt, den här 37 sekunder långa videon som skapade en sådan enorm offentlig debatt. Dels att de blev gripna och att hela rättegången och straffet på något sätt blev en del av performancen, säger Malin Stenberg.

Pjäsen är skriven av Irena Kraus, baserad på ryskamerikanska journalisten och författaren Masha Gessens bok om Pussy Riot. Och det är viktigt att poängtera att det inte är en dokumentär, säger Malin Stenberg.

– Det här är en teaterpjäs. Det är Irenas blick och syn på händelserna vi ser, filtrerad via Masha Gessen.

Varför lämpar sig berättelsen som fiktion?

– Det är en tacksam historia, om tre unga tjejer som genomför ett uppror mot patriarkala strukturer. Jag tror att det är Kat som säger: ”Vi har redan vunnit, oavsett hur hårt straffet blir så kan alla se att åtalet är konstruerat.” De ville påtala problemen med regimen, Putin, den ryskortodoxa kyrkan – och det lyckades de med hela vägen.

Scenografin av Ulla Kassius är maffig: en hel vägg med stora bronsstatyer, män med vapen och religiösa symboler, och allas ansikten föreställer Putin. Det är den väggen Pussy Riot-trion anfaller, juckar mot, vanhelgar. De tre huvudrollerna spelas av Maia Hansson Bergqvist, Emma Mehonic och Karin Bengtsson, och både skådespelarna och regissören har förhållit sig till verkligheten bakom pjäsen ”med mycket ångest”, säger Malin Stenberg.

– Vi var tvungna att ta de första veckorna och dyka ned i allt material och alla dokumentärer, för att sedan kunna glömma bort det. Jag har sådan enorm respekt och beundran för Pussy Riots arbete, och skulle jag bära med mig det hade jag inte vågat ta ett enda steg regimässigt.

Pjäsen riktar sig både till en vuxen publik och till gymnasieelever. Och det finns en poäng med att spela den för unga människor, säger Malin Stenberg.

– Att sätta upp den för en publik i en ålder när man har enorm kraft och energi, men kanske inte riktigt vet vart man ska rikta den. Sedan är det också en actionberättelse på vissa sätt, med jakter och polisförhör, det är nästan en filmisk historia.

Hur är Pussy Riot relevanta för svenskar år 2016?

– Vi berättar väldigt konkret om händelserna i Moskva, men jag vill gärna att man också vänder blicken mot sig själv och Sverige. Det är en historia om maktutövande och politisk kamp, men också om att man via sin konst kan sätta saker på agendan och rucka ett helt samhälle, säger Malin Stenberg.