Regissör i ny roll

Linus Tunström har lämnat de tillfälliga förbindelserna och ingått äktenskap med Upsala stadsteater. Och han har höga ambitioner i sin nya chefsroll.

- Upsala stadsteater ska bli Sverige främsta konstnärliga teater, säger Linus Tunström, inte tvärsäkert, mer besvärjande.

Han ser lite jagad ut, det har varit mycket på sistone. I dagarna presenterade han sin första repertoar, en repertoar som pusslats ihop per telefon parallellt med regiuppdrag för Stockholms stadsteater där han gjort "Farliga förbindelser" och för Stadt Theater i Bern, Schweiz där han gjort Strindbergs "Ett drömspel". Nu springer han mellan kurser i ekonomi, möten, träffar med sjukgymnasten för hans skadade hälsena - pendlar mellan Stockholm och Uppsala och försöker landa i sin nya roll. Teaterchef. Med makt att lägga repertoar, att fritt bestämma över en liten kloss i det bygge som är Teater-Sverige.

Det är ett kliv från det kringflackande livet som frilansande regissör till chef för en institution. När Linus Tunström beskriver sitt tidigare arbete låter det som en serie passionerade kärleksaffärer. Man möts, bråkar, hatar och älskar, sedan skils man. Nu fortsätter han sin gärning i en fastare struktur. Det kräver andra hänsynstaganden.

- Jag tror att en institutionsteater måste förhålla sig till två saker: ett förvaltande och ett förnyande uppdrag. Det ena uppdraget är det folkliga, att ge folk det de vill ha, det andra är att ge dem det de inte visste att de ville ha och det uppdraget är inför konsten, eller kanske inför Gud, eller samhället.

Men vad är folkligt? Det sägs allmänt att klassiker lockar större publik än nyskriven dramatik, samtidigt som misstanken finns att klassikerpubliken främst består av de redan frälsta teaterbesökarna. De som har en uppfattning av vad teater bör vara och vill se just det. Då blir även det förväntade folkligt för bara en liten del av folket. Hur förhåller man sig till det?

Linus Tunström konstaterar att det känns omöjligt att försöka målgruppsanpassa repertoaren alltför mycket och hänvisar till en undersökning av teaterbesökares vanor.

- Den visade att människor utan högskoleutbildning går på fars, komedi och musikal. Ska man då bara spela det för att vara rätt klassmässigt?

Linus Tunström vill vara folklig på ett annat sätt.

- Jag tror på att göra en modern och intelligent underhållning.

Hur förhåller du dig till denna teaters tradition, till vad Upsala stadsteater varit under Stefan Böhms ledning?

- Jag har inte försökt spjärna mot eller med någonting utan bara tänkt vad jag tycker är intressant.

Vad är då intressant för Linus Tunström? Han återkommer till ett ifrågasättande, att ständigt vara medveten om vad man gör och varför.

- När jag säger konstnärlig menar jag att inte ta saker för givna, att hela tiden fråga sig: Hur fungerar teatern? Hur gör vi den här gången? Och det kan leda till allt från breda musikaler till väldigt smala uppsättningar.

Så när han nu presenterar sin första repertoar går sökandet efter nya former som en röd tråd genom uppsättningarna. Allra första ska Carolina Frände regissera en tysk pjäs från 1917, Frank Wedekinds "Franziska" som aldrig tidigare spelats i Sverige. Det är en förbluffande modern text, berättar Linus Tunström. En kvinnlig Fausthistoria om könsroller och identiteter, begränsningar och val.

- Carolina Frände klarar av att få till en sammansmältning av folklighet och modernism som jag verkligen gillar.

Sedan blir det bingoteater av den isländske regissören Egill Pállson. "Bingo - det här var ditt liv" ska utgå från äldre Uppsala-bors egna livsöden och kommer att ändra form för varje föreställning, beroende på hur publikens egna bingospel utvecklar sig under kvällen.

Men det ryms även klassiker på Tunströms teater. Åsa Melldahl ska regissera Ibsens "Ett dockhem" med utgångspunkt i dagens kärnfamiljskramande och den kristna högerns "family values". Etienne Glaser gör Shakespeares "En vintersaga".

Sketchkaraktären Filippa Bark, känd från radio och tv, får dramatiskt liv i Uppsala i höst. Regissören Ada Berg och skådespelaren Sissela Benn ger kropp och röst åt flickan som dyrkar Helene Sjöholm och utsätter sin tygkanin för sexuella övergrepp.

Och till våren ska Linus Tunström regissera själv, en dramatisering av sin pappa Göran Tunströms roman "Tjuven".

- Det är en av de bästa böcker han skrivit. Den utspelar sig delvis i Uppsala och är nästan omöjlig att göra på scen, men det är en fantastisk berättelse om att lyfta sig ur sin smuts och sträva efter något.

När det blev klart att Linus Tunström utsetts till chef utbröt en konflikt på Upsala stadsteater. Många ur personalen hade hellre sett en kvinna på posten. Men trots det har Linus Tunström aldrig känt sig annat än välkommen på teatern.

- Det var en principiell fråga, det var aldrig riktat mot mig personligen och det är också alla väldigt noga med att visa.

Som chef vill Linus Tunström öppna upp, öka utbytet mellan regissörer och mellan gästande konstnärer och ensemblen. Han vill vara den som skapar förutsättningar för andra att vara geniala. Så fungerar han som regissör och så vill han fungera som teaterchef.

- Jag har själv aldrig varit bekväm med den auktoritära regissörsrollen. Jag tror inte på det allvetande geniet, man kan skapa sig förutsättningar som är gynnsamma för att få genialiska stunder.

- Ibland tänker jag att jag kan ingenting, men jag behöver inte heller kunna någonting. Som regissör behöver jag inte i varje ögonblick vara specialist på scenografi, koreografi, skådespeleri och ha svar på alla frågor Det jag ska göra är att samla människor och sätta en ram kring vad de ska göra, få i gång dem i det rum som jag gett begränsningarna för.

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut