August Strindbergs triangeldrama, med makt, kontroll och svartsjuka som mörka ingredienser, har aldrig varit så svettigt. Huvudpersonen Tekla är åtrådd både av sin nuvarande gemål och av sin före detta make, och intrigerna snor sig kring scenrummet och slukar syret.

Som för att bättra på andnöden är kostymerna i gammalt snitt och rejält kraftiga, trots att Whyred-­designern Behnaz Aram har använt moderna material.

– Det är nästan så att kläderna står för sig själva och det blir jävligt varmt. Det är en utmaning, men en rolig utmaning. Som att ta en 1800-talssilhuett och hänga den uppochned, förklarar huvudrollsinnehavaren Jennie Silfverhjelm, som spelar mot Jens Ohlin och Hannes Meidal.

Det där med att hänga uppochned är faktiskt bokstavligt talat. Ensemblen har också tagit hjälp av koreografen Lars Bethke för att öka temperaturen ännu någon grad. De har letat fysisk poesi i texten, att stå som kontrast till de stunder när en knappnåls fall skulle uppfattas som en skräll.

– När Tekla är trött på sin man och hans tjat, när hon inte längre orkar övertyga honom om sin kärlek, då kan hon haka upp honom på väggen som en trasdocka. Tills han ramlar ned i en hög, säger Jennie Silfverhjelm.

Tekla har aldrig varit någon blyg ros, inte i någon av de många uppsättningar hon genomlevt. Hon skriver böcker och rör sig på egen stråt utanför hemmets väggar. Men varje gång hon presenteras färgas hon naturligtvis av sin skådespelare.

– Hon har ofta beskrivits som ett rivjärn, men nu tycker jag snarare att hon är en pansarkryssare. Det hänger väl också ihop med att jag inte är någon vän Juliatyp. Tekla saknar omdömet för att väja i tid, men hon är ständigt i kontakt med känslan i sig själv.

Jennie Silfverhjelm talar om Strindbergs förmåga att skildra kvinnans våldsamma kraft och mannens emotionella inkompetens när han ska närma sig henne. Ett relationstema som håller när man knackar det mot verkligheten också i dag, över hundra år efter den första premiären.

– Jag blev förvånad när jag först läste den, för så här har jag känt. Så här är det att leva med en svartsjuk man eller i en relation där man inte får utrymme. Tekla är en konstnär som ska kontrolleras, säger Jennie Silfverhjelm.

”Fordringsägare”
Premiär: Riksteatern i Umeå 18/9