Allt fler inom scenkonsten vågar berätta om trakasserier de utsatts för. Och bortförklaringarna accepteras inte längre lika självklart. Vid teaterhögskolorna i Luleå, Malmö och Stockholm har 60 studenter redovisat sina praktikuppgifter från projektet ”Att gestalta kön”.
Kulturpolitiken befann sig länge utanför den statliga jämställdhetspolitiken. Motivet var att den konstnärliga friheten inte skulle begränsas. Först 2004 tillsattes en kommitté av dåvarande kulturministern Marita Ulvskog. 2006 kom betänkandet ”Plats på scen” som pekade på allvarliga jämställdhetsproblem inom scenkonsten. Sedan har det följt flera studier samtidigt som EU:s diskrimineringslagar skärpts.
I november presenterades slutrapporten om projektet ”Att gestalta kön” om genus och jämställdhet, som alla teaterhögskolors studenter och lärare deltagit i under de senaste två åren. Kultursociologen Anna Lund har följt projektet från utsidan, i rapporten har hon med en text som handlar om den uppgift som de 60 studenterna fick under sin praktik.
– Jag trodde inte att jag skulle skriva om sexuella trakasserier när jag började arbeta med jämställdhetsfrågor inom scenkonsten. Men jag insåg snabbt att det är en realitet i den världen.
– Jag har fått höra många berättelser från studenternas praktikperioder som visar vidden av problemet. Men det arbete som bedrivits de senaste åren har lett till att man nu vågar tala om makt och trakasserier.
Anna Lund lyfter fram regeringens rapport ”Plats på scen”, Teaterförbundets engagemang, journalistik, feministiska konstnärer samt studenterna. Allt detta har lett till att det nu finns en spricka i muren.
– Normerna är nu ifrågasatta och vi har en situation där några vågar anmäla. I nästa steg måste vi bevaka frågorna om trakasserier på grund av kön. Det handlar om att människor inte ska bedömas efter sitt utseende utan för sina prestationer. Det ska inte vara okej att regissören kallar en teaterstudent för ”lilla snäckan”.
Projektledaren Gunilla Edemo beskriver situationen likartat.
– Det finns allt fler som kan beskriva saker på ett annat sätt. Förut fanns inte ord för härskartekniker och trakasserier. Inte alla beskriver längre händelser som intriger och personlighet utan det finns fler som kan lyfta samtalet. Parallellt finns förstås de gamla förklaringarna kvar – ”han har ett latinskt temperament” och liknande – men dessa förklaringar står inte ensamma, säger Gunilla Edemo.
Före detta Jämo Claes Borgström, numera socialdemokraternas talesman i jämställdhetsfrågor, anser att de senaste veckornas debatt tyder på att en ändring är på gång inom scenkonsten.
– Det finns en ökad medvetenhet, men fortfarande är det alltför svårt att anmäla eftersom man är rädd för att anmälan i sig ska leda till trakasserier.