”Kvinna klädd i solen” handlar om Anna, Sveriges populäraste politiker. Den utspelar sig lördagen efter valet och Annas oberoende mittenparti har blivit vågmästare. Med korten rätt spelade kan Anna få en ministerpost.

Det här är Louise Boije af Gennäs andra pjäs. Redan 2001 skrev hon ”Bestseller” för Dramatens scen Elverket. Att ”Kvinna klädd i solen” kommer precis före valet tycker Louise är roligt, men var inte planerat.

– Jag har alltid tyckt att politik är väldigt intressant. Men vi pratar för lite om själva processen. Vad är demokrati i dag? Funkar den som det ska? Det är givetvis det bästa alternativet, men inte perfekt. Och vi måste våga tala om bristerna.

Boije af Gennäs beskriver sig själv som ”politiskt otrogen”. Hon ser politik som en färskvara och söker efter det parti där det finns kraft just nu. Just nu är hon inte nöjd med det politiska samtalet. Anna i pjäsen är perfekt på utsidan men får offra mycket för att nå sin plats och position.

– I dag är det så viktigt för politikerna att synas att ideologierna försvinner. Vad gör man för kompromisser för att behålla platsen vid köttgrytan? Som väljare vill jag att politikerna ska lägga sin kraft på politikens innehåll, inte på att delta i lekprogram i tv.

Hon tycker att ideologierna har blivit otydliga och att vissa politiker bara är intresserade av makt. Men pjäsen riktar också kritik mot journalistkåren.

– Jag tror att väldigt många politiker medvetet läcker till journalister. Som i sin tur tar emot och ... ja, man byter lite. Väljarna behöver en ren politisk journalistik, men så ser det inte alltid ut.

Hon betonar att journalister måste vara självkritiska och skrattar lite uppgivet.

– Det finns en självbelåtenhet bland, framför allt, vissa manliga journalister som inte gagnar någon.

Den täta kontakten mellan journalister och politikernas pressekreterare gör Boije af Gennäs osäker säger hon. Som väljare. Samtidigt betonar hon att pjäsen inte ger några svar, men att hon vill lyfta de här frågorna. I dramatik och fiktion kan man dra ut svängarna och hårddra en karaktär. Anna har ingen verklig förebild.

– Men det är svårt att skriva om det här. Det kan lätt falla över i politikerförakt och det vill jag inte.

Är du inte rädd för att din pjäs bidrar till det föraktet?

– Jo, det är klart. Men vad är alternativet? Att inte skriva om ämnet av rädsla för att det kan tolkas fel? Att vara folkvald är något av det finaste som finns, kanske det viktigaste jobbet av alla. Det finns fantastiskt bra politiker över hela linjen och jag vill inte att de avskräcks av min pjäs. De måste få komma fram, inte hamna i skuggan av dem som gapar högst och syns mest.

Vad vill du med din pjäs?

– Syftet är inte att göra ner en kår som jobbar hårt för det de tror på. Men vi måste våga fråga oss om vi har det samhälle vi vill och diskutera det.