Pjäsernas pjäs brukar Shakespears "Hamlet" kallas - ett maktdrama som alla i teaterVärlden har en relation till. Skådespelaren och regissören David Wall, som spelar Shakespeare för tionde gången i sommar, tycker om pjäsen men stör sig på den danske prinsen.
- Det är meningen att man ska heja på Hamlet, han är hjälten, men han är så dryg och otrevlig! förklarar han mellan tuggorna i lunchrestaurangen.
Bakom ryggen har David Wall en soldränkt äppellund, en bit ner i allén ligger Häringe slott, vitt och sobert, mer likt en herrgård än en kungaboning. Pampigast är parken, poolen och den sirliga rotundan på Slottets bakgård. Och det är i rotundan som David Wall förlagt sin nyskrivna prolog som förändrar, eller i alla fall förskjuter, hela Hamlets historia.
- Det var för att fördriva tiden när jag satt och såg en väldigt lång och tråkig Hamletuppsättning som jag började tänka: Hur skulle det vara om man vände på det? Om kungen inte hade mördat sin bror, Hamlets far, utan är oskyldig? Vad blir Hamlet då? Han är fortfarande lika otrevlig och hemsk - men han har dessutom bara inbillat sig allting!
I originalet kretsar intrigen kring Hamlets maniska önskan att hämnas sin far, som alltså mördats av Hamlets farbror, som dessutom gift sig med Hamlets mor, drottningen. I David Walls bearbetning tar Hamlets far i stället sitt liv.
- Han har gått in i väggen efter ett tungt liv som kung och skjuter sig, men det är bara publiken som får veta det.
Självmordsscenen, ett nytillskott till den ordinarie blodspillan i "Hamlet", görs av Stefan Holmgren som jobbar och bor på slottsområdet.
- Han kan komma in och dö och sen är han klar för dagen, det är väldigt praktiskt! skrattar David Wall som trots regiuppdraget själv inte kan hålla sig borta från scenen utan spelar Hamlets farbror.
I år har Spegelteatern satsat på en mer erfaren ensemble än tidigare, David Wall nämner Carl Kjellgren från Stockholms stadsteater som gör Polonius, Regina Lund syns i rollen som drottning och Ofelia spelas av Alexandra Dahlström.
Senare års Hamletproduktioner, exempelvis Lars Noréns på Romateatern i fjol, har försökt ge de fåordiga kvinnorollerna mer kött, något som David Wall inte prioriterat i sin bearbetning.
Men Alexandra Dahlström, som vi är vana att se i mer utlevande roller, är ändå nöjd med att spela den ganska väna Ofelia.
- Jag har alltid pendlat mellan populära tjejen och förbannade tjejen. Återhållna och försiktiga människor är minst lika intressanta. Jag gillar Ofelia jättemycket därför att hon är rakryggad och har stor integritet: hon säger ifrån i blickar och i kroppsspråk.
Vad gäller Shakespeares omhuldade språk har David Wall strävat efter största möjliga begriplighet: Målgruppen är teaterovana semesterfirare, också barnfamiljer välkomnas.
Så stroftrogna shakespearianer har inget här att hämta?
- De kommer bli besvikna, säger David Wall glatt. Men Shakespeare själv hade säkert haft svårt att förstå varför man inte skulle kunna modernisera. Han var en väldigt marknadsanpassad dramatiker som snodde saker från olika håll och satte ihop för att göra det publiktillvänt.
Shakespeares blankvers har David Wall däremot behållit. Och innan lunchen övergår i repetitionsspurt och ensemblen rör sig mot spelplatsen under en stor ek bakom slottet, drar han fram ett vers-äss ur ärmen.
- "Att vara eller icke vara, det är frågan" är det mest kända citatet på blankvers. Det roliga är att det är en helt felaktig versrad, den är för lång! Översättaren, Hagberg, fick inte till just den raden. Jag vill att folk ska förstå, så i vår pjäs säger Hamlet "att leva eller inte, det är frågan."
Och det är blankvers?
- Ja! Vissa kommer kanske att rysa när de hör förenklingen, men det bjuder vi på.