Klara Soppteater på Stadsteatern är veteranen inom lunchföreställningar. Man hade sin första föreställning i februari 1989 och alltifrån begynnelsen har repertoaren varit bred med revyer, vetenskapsteater, musikprogram, satir, dramatiska enaktare, improvisationer, ståupp och musikprogram. Allt från högkvalificerat trams till djupt allvarliga teman som slaveri och människohandel.
Ett tjugotal olika föreställningar avlöser varandra måndag till fredag varje vecka, hela spelåret.
De föreställningar som funnits med längst är Sven Wollter show, "Aniara" med Helge Skoog och Gunnar Edander och Iwa Bomans "Hörs det vad jag säger". Ole Forsbergs Olle Adolfsson-föreställning "Vals på Sergels torg" börjar också platsa bland veteranerna.
- Ämnesmässigt finns inga begränsningar, inte formmässigt heller så länge publiken kan äta sin soppa, säger Ole Forsberg. Han är konstnärligt ansvarig sedan fyra år och ansvarar för "Uppdrag klimat" som har premiär den 16 september och sedan går ut på turné. Den är en debattföreställning på vetenskaplig grund, en genre som "Soppan" odlat alltsedan begynnelsen.
Klara soppteater har utvecklats alltmer mot en öppen scen, de första åren var det främst Stadsteaterns egna skådespelare som spelade här. Men kretsen har vidgats betydligt.
- Många anmäler intresse, det är en utmärkt verkstad för att vässa sina instrument och testa sina idéer, säger Ole Forsberg.
- Klara soppteater skall ha en egen profil, här skall man göra sådant man inte kan göra någon annanstans. Och det som spelas handlar inte om något slags talangjakt. Klara soppteater är en scen för etablerade artister, understryker Ole Forsberg.
Fem minuters promenad därifrån ligger Dansmuseet, som erbjuder både lunchdans och sångprogram mitt på dagen. Till Dansmuseets kafé, med sitt öppna läge vid Gustav Adolfs torg, kan man kliva direkt in ifrån trottoaren och här är fullt varje lunch. En sandwich-skylt utanför annonserar dagens program, och det händer då och då att besökare förvånat noterar att det finns ett museum här också. Mer utrymmeskrävande konserter och dansföreställningar håller till i museihallen, och då får man äta eller fika före eller efteråt.
- Det började som program i anknytning till våra utställningar, men nu har lunchevenemangen fått mer och mer av eget liv, säger Erik Näslund, som är chef för Dansmuseet.
I höst gör Claire Parsons en soloföreställning i anknytning till den stora Rolf de Maré-utställningen och Björn Elisson koreograferar ett fristående verk. Höstens filmer kommer att ha anknytning till den stora utställningen om Rolf de Maré: konstsamlare och kosmopolit, grundare av Svenska baletten som i 20-talets Paris drog till sig samtidens främsta målare, tonsättare och författare. Han grundade Dansmuseet och samtidigt med utställningen ger Erik Näslund ut den första stora biografin över honom. Filmerna - bland dem René Clairs absurda klassiker "Entr'act" från 1924 - är gjorda för Svenska baletten. Film visas hela hösten dagligen kl 12 och kl 14.
Två minuter från Dansmuseeet ger Operan kammarmusikkonserter i sitt kafé två luncher i veckan, höst som vår. Dagens sallad serveras till lunchkulturen.
- Jag vill inte framföra operarepertoaren här, den finns redan i huset och bör avnjutas från scenen, säger Lennart Rönnlund, som är producent och ansvarar för programmet som omfattar två lunchkonserter i veckan.
Operans egna sångare och hovkapellets musiker utgör givetvis en kärna i verksamheten, men precis som på Klara soppteater vidgas cirklarna alltmer.
- Jag brinner för kammarmusiken och vill hålla fram den. Det är närheten till artisterna och närheten till publiken jag älskar, säger Lennart Rönnlund.
Folk slåss om att få vara med, berättar han, och repertoaren vill han ha så bred och omväxlande som möjligt inom den klassiska kammarmusikens ramar, med så många olika artister som möjligt. Lennart Rönnlund är anställd som repetitör på Operan och har alltid arbetat som ackompanjatör, bland annat regelbundet till Elisabeth Söderström och Håkan Hagegård.