Vad är ett original? Vad är en kopia? Svaren är inte självklara i ”Tintin och piratkopiorna”, en nyskriven pjäs om upphovsrätten med den unge journalisten i huvudrollen.
Agneta Wallins monolog om den legendariska journalisten Bang gjorde succé 2004. Nu har hon skrivit ännu en pjäs om en journalist, seriefiguren Tintin. I ”Tintin och piratkopiorna” jagas han av illegala kopierare och juridiska begränsningar. Pjäsen undersöker yttrandefriheten och upphovsrätten och kopiornas beroendeställning till originalet.
– Det blev en journalist till för det är en bra rollkaraktär som symbol för kommunikation, yttrandefrihet, det skrivna ordet och någon som förmedlar budskap, säger manusförfattaren och skådespelaren Agneta Wallin som i pjäsen själv gestalar Tintin.
I den offentliga debatten står striden mellan dem som vill att allt ska vara fritt och gratis på nätet och dem som vill försvara de skyddade verken.
– I pjäsen för Tintin, som representerar konstverket, en befrielsekamp både mot sin upphovsman och mot dem som illegalt kopierar honom. Tintin försöker bevara sin självrespekt. Hans upphovsman, tecknaren Hergé, har gjort honom till pigg, nyfiken journalist och det vill han fortsätta vara.
Det lite torra och snåriga ämnet angriper Agneta Wallin och regissören Judith Hollander med humor. Dupontarna jobbar för Säpo och FRA, operasångerskan Castafiore dyker upp liksom den välbekante professor Kalkyl.
Pjäsförfattaren vill gärna att både piratkramarna och äganderättsfanatikerna ska få syn på motståndarnas perspektiv.
– Jag ställer mig inte på den ena eller andra sidan, de stora multinationella rättighetsägarnas eller Piratpartiets, säger Agneta Wallin.
Finns det en risk att du får rättighetshavarna efter dig när du gör om Tintin så här?
– Det finns en sådan risk. Allt som finns skrivet om Tintin äger förlaget rättigheterna till, men han finns också i vårt gemensamma referensrum. Jag undersöker vad jag får göra med den Tintin jag har i mig sedan barndomen, säger Agneta Wallin.