"Den här killen är värd en opera." Det var inte poeten och artisten Daniel Boyacioglus första tanke, men han visste att han ville skriva något om Mikael Ljungberg och när någon föreslog en opera föll bitarna på plats.

– När du satsat hela ditt liv på en grej och uppnår det, vad händer sedan? Kanske hade han klarat sig om han inte vunnit OS-guld? Nu kom han inte längre, det var slut. Det vakuumet kan uppstå oavsett vad man gör med sitt liv, oavsett om man är idrottare, journalist, poet eller arkitekt. Man får kanske rita det nya stadsbiblioteket – men sen då?

Att det nu faktiskt handlar om Mikael Ljungberg är ingen slump. Daniel Boyacioglu är gammal juniorbrottare och pratar med värme om brottarna, de idrottsmän som satsar mest, men som får minst tillbaka. En världsmästare med proffskontrakt behöver inte tjäna mer än en sjuksköterska.

– Eftersom det aldrig blev något av mig på en vettig nivå lever det kvar som något oförlöst. Ok, jag blev poet och svek brottningen. Då får jag ställa upp nu och dra mitt strå till stacken. Den här mannen ska ha en opera.

Nu närmar sig urpremiären för kammaroperan "Triumf och tragedi", Daniel Boyacioglus libretto har tonsatts av Paula af Malmborg Ward och vid sidan av de två sjungande rollerna har han själv fått en roll som den berättande jokern. Platsen är parets lägenhet och situationen högst vardaglig.

– Man tar i så mycket man behöver. Den här berättelsen är så stor och utgången så kraftfull, jag behöver inte krydda sönder den, säger Daniel Boyacioglu om den enkla inramningen.
Operan går inte särskilt tätt inpå Mikael Ljungbergs privata liv, men Daniel Boyacioglu har ändå haft kontakt med brottarens bror som inte haft synpunkter.

– Jag ringde när jag var klar med hela texten. Jag är konstnär, och har rätt att säga vad som är konst. Jag menar inte att ta mig själv på skitstort allvar, men det här är konst, inte sanning.