Pjäsen "Love och cirkusfåglarna" har urpremiär på Dramatens barn- och ungdomsteater Lejonkulan. Nina Wester står som manusförfattare och regissör och beskriver pjäsen som en filosofistund för barn.
- När jag gick på Dramatiska institutet var jag väldigt klar med att jag inte ville jobba på Dramaten, men nu ser jag fram emot det och är jättestolt över att debutera på teatern. Föreställningen blir nog ganska konstig, och det är också målet: att våga göra något som är lite fel, att inte vara duktig på rätt sätt.
Vad handlar pjäsen om?
- Den handlar om Love som är en kille på sju år. Han tänker väldigt mycket, och personer i hans närhet tycker att han är jobbig när han frågar för mycket. Love bestämmer sig därför för att rymma ner i tvättstugan där han kan tänka klart allting. Väl där nere träffar han på två cirkusartister som inte längre kan jobba som akrobater eftersom de drabbats av höjdrädsla. Tillsammans börjar de leka olika lekar och filosofera kring existentialistiska frågor. Vad väger en tanke? Hur luktar kärlek? Det blir en lek med språket och deras identiteter.
Hur fick du idén till pjäsen?
- När jag själv var barn fick jag ofta höra att jag tänkte för mycket, att jag borde leka i stället. Och än i dag får jag höra att jag tänker för mycket, det är idiotiskt! Jag tror alla går omkring och känner sig konstiga och annorlunda och med den här pjäsen vill jag förmedla att det är normalt. Att man ska våga vara den man är, oavsett hur man ser ut eller vad man har för bakgrund. Vi vuxna tror att vi måste ge exakta svar, men det viktiga är att man tänker tillsammans med barnen och att man vågar ställa frågorna.