På en lika ovanlig som passande plats, Tessinska palatsets barockträdgård mitt emot Kungliga slottet, inleder Jenny Nörbäcks "Svenska sprätthöksfragment" Stockholms kulturfestival i kväll. Satiren "Swenska sprätthöken" från 1737 har förvandlats till en aktuell föreställning om svensken, europén och rädslan för det okända.

- Vi sätter frågan 'Vad är det svenska?' i ett historiskt perspektiv. Vi har utan problem kunnat använda repliker direkt från originalet som anknyter till den diskussion som förs i dag, om språket, om litteraturen. Jag har tagit vara på det politiska i hans material och frågor kring utopi-löshet och instängdhet.

Jenny Nörbeck har möjligen lite extra perspektiv på svenskarna och deras uppfattning om sig själva. För åtta år sedan flyttade hon till Berlin och har främst jobbat på teatrar i Tyskland. Det började med att hon blev regiassistent på Frank Castorfs kontroversiella uppsättning av Strindbergs "Svarta fanor " på Stockholms stadsteater -97. Efter det blev hon erbjuden att jobba på hans uppkäftiga Volksbühne. Men hon arbetar också i Sverige, förra året satte Jenny Nörbeck upp tyska pjäsen "Skjut då, varuhus!" på Teater Tribunalen i Stockholm.

- När jag blev tillfrågad av landshövdingen Mats Hellström om jag ville göra teater i hans trädgård framför Tessinska palatset, så stötte jag på "Swenska sprätthöken". Den handlar om en person som kommer utifrån och vill berätta om sina upplevelser i utlandet och får mothugg. Jag fastnade för det politiska i materialet, blev fascinerad av att den här diskussionen om det svenska pågick så starkt på den tiden.

- Innehållet är kvar och så har jag samplat in citat från fler personer som skrivit om det svenska för att skärpa det politisk. Där finns allt från 1700-talets Olof Dahlin, över Heidenstam och Strindberg fram till i dag.

Politikern och författaren Carl Gyllenborg beskriver en rädsla för det som kommer utifrån.

- Han ville ta in influenser uitfrån. Han såg det franska som en förebild och mötte motstånd från mösspartiet och Arvid Horn. Själv var ju Gyllenborg ledare för hattpartiet. Carl Gustaf Tessin, som bodde i palatset där vi spelar, var hans partibroder.

Jenny Nörbeck påpekar att anknytningen mellan pjäs och plats är stark. "Swenska sprätthöken" var också en av de första pjäserna på svenska språket. Tidigare var teaterspråket var franska och tyska, men nu skulle man skriva svenskt och detta var öppningspjäsen för nya Svenska Teatern som låg i Bollhuset bredvid Tessinska palatset.

Vem är då sprätthök i dag?
- Vet inte om jag kan svara på det. På den tiden är det den pimpinetta mannen som har tagit intryck av utifrån, som vurmar för det franska, för de sköna konsterna, som inte är intresserad av att föra krig. Tolerant inför det främmande.