En skådespelare och en dansare delar på en helafton i underhållningens tecken. Först Lo Kauppis ”Undercover” och efter paus ” Hårdare snabbare Anna Vnuk”. Efter två kvällar på Södra teatern ger de sig ut på turné i en buss stuvad med barn, fäder och medarbetare.
– Det är skönt att dela scenen med Anna Vnuk, säger Lo Kauppi. Vi har ju helt olika sätt att berätta, men det känns som om vi vill säga samma sak.
– Ja, vi har enormt olika estetik, instämmer Anna Vnuk. Även om Lo har en sårbarhet, så går ut hon ut väldigt tufft och frispråkigt. Medan jag har en rundare och fluffigare ton. Men vi har en gemensam kärna av humanism.
Lo Kauppi, som gjorde succé med den mycket personliga ”Bergsprängardottern som exploderade”, har i denna show tagit på sig rollen som är superagent.
Hon wallraffar sig in och avslöjar ett världsomspännande nätverk som verkat i det fördolda i tusentals år, Global Sexist Organisation. GSO härrör från den tid då gubbarna klottrade ned sina anteckningar och samlade dem i Bibeln och Koranen. Där finns såväl Bush som Bin och Berlusconi och de samarbetar över alla religioner och gränser med ett enda mål, att bevara sexismen.
– Jag har blommat ut i en konspirationsteori, en fiktion där jag förstorar och karikerar: som när islamiska falangen hittade burkan, då ville den västerländska falangen finna sin egen metod, de brände på bål och omyndigförklarade, men stötte på problem när kvinnorna började kräva rösträtt.
– På 60-talet när kvinnorna slet av sig behån och sa att de hade rätt till sin sexualitet blev GSO-gubbarna verkligen oroliga. De samlades till dygnslånga krismöten och kom fram till lösningen: Det du inte får bort med tvång eller våld, det fixar du med reklam, mode och kultur, stringbikini och silikonbröst.
Lo Kauppi målar med breda penseldrag och framför sina konspirationsteorier med en rå humor och en politisk udd som är ovanlig hos kvinnliga ståuppkomiker.
– Ja, skämten kan vara ganska råa. Sedan glider det över till djupaste allvar. Mitt mål är att folk ska asgarva. Sen ska de gråta. Sen ska de vilja gå ut och förändra världen, säger Lo Kauppi.
Hon ville göra något roligt och lätt medan hon skrev på en större pjäs, men det slutade i blodigt allvar. För ju mer hon letade fakta, desto tuffare blev det. Hon fann siffror som att nära 30 miljoner kvinnor i Centralafrika har fått sitt kön stympat. I Sverige blir varje år 17 kvinnor ihjälslagna i sitt eget hem av sin partner. Av 800 000 offer för människohandel är 80 procent av kvinnligt kön.
– Men min attack är positiv: Män äger 99 procent av världens förmögenhet. Kvinnorna äger 1 procent, var stolta över den! Det är mer än inget. Vi måste komma in i matchen, vi måste tänka taktik. Männen har ett framgångsrecept, och det enda vi kan lära av nätverket, är samarbete.
Anna Vnuks och Lo Kauppis vägar korsades för fem år sedan när de turnerade för utsålda hus med var sin självutlämnande föreställning, ”Anna Vnuk sätter upp Cats” och Lo Kauppi med sin bergsprängardotter. Båda hade skrivit, regisserat, koreograferat och framförde dem i monologform.
– Jag känner mig besläktad med Lo och jag tror vi är solomänniskor. Men när Riksteatern kom med idén så kändes det huvudet på spiken, säger Anna Vnuk.
– Om Los perspektiv är globalt så har jag ett personligt lokalt: hemmet som är ett slags utskällt, underskattat, ställe. Det kallas det lilla livet, det som har de absolut största värdena: värme, omtanke och omsorg om människor. När jag fick barn för tre år sedan ställde det mig i situationer av katharsis och nära döden-upplevelser, ett stort existentiellt moment att hantera. Ändå anses det så litet. Jag tänkte att jag inte skulle prata om det i mitt konstnärskap, men jag kunde ju dansa det.
– ”Cats” handlade ju bara om en sak, att bli lämnad, jag ville utforska alla grader av det. Nu rör det sig om att få barn, men inte bara det utan om att bli en fullvuxen kvinna.
Anna Vnuk ser krogshowen som den fullvuxna kvinnans arena med dess klassika inslag av erfarenhet, personliga anekdoter och anspelning på det sexuella.
– En kvinna i mitten som inte är rädd för en svettpärla mellan tuttarna. Jag tänker på de här kvinnorna i showbiz som har glitter, stilettklackar och lösögonfransar och arbetar så otroligt hårt. En tidig Tina Turner. Patti LaBelle när hon var i den åldern jag är nu. De tar avstamp i en känsla, har en självklarhet och pondus på scenen som jag alltid tänker på i mitt liv och på scenen, säger hon och tillägger:
– I min show säger jag: Hejdå, ungdomstid, jag ser fram emot att bli en mycket vis och erfaren, stenhårt klok och köttig kvinna.