”Aniara” av Harry Martinson

Helge Skoog som Chefsastronomen kan sin ”Aniara”.

Foto: Petra Hellberg Helge Skoog som Chefsastronomen kan sin ”Aniara”.

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

Scenrecension

Text/manus: Harry Martinson

Plats: Stadsteatern, Stockholm

Scenografi: Sören Brunes

Övrigt: Musik: Andreas Kleerup i samarbete med Carl Bagge.

Regi: och dramatisering: Lars Rudolfsson

Verk: Aniara

Medverkande: Med: Helen Sjöholm, Iwa Boman, Dan Ekborg, Albin Flinkas, Maria Heiskanen, Ingvar Hirdwall, Steve Kr

Det skälver och rycker men håller. Stockholms stadsteaters uppsättning av ”Aniara” gör allt för att få publiken med på resan in i sin egen framtid. Här blandas Martinsons 1900-talet och Rudolfssons 2010. DN:s Ingegärd Waaranperä överraskas av en ny fräck estetik.

Det skälver och rycker men håller. Stockholms stadsteaters uppsättning av ”Aniara” gör allt för att få publiken med på resan in i sin egen framtid. Här blandas Martinsons 1900-talet och Rudolfssons 2010. DN:s Ingegärd Waaranperä överraskas av en ny fräck estetik.

”Aniara”-publiken släpps in via scenen, förbi blänkande rymdskeppssegment som sedan vrids ihop till spegelbilden av teatern som vi är i. En så självklar metafor blir man förstås road av: visst, vi sitter i samma båt. Aniara är vår tid och vi på flykt undan jordens förstörelse.

Men skeppet ska lyfta också. Harry Martinsons storverk från 1956, rymdeposet som gav honom Nobelpriset och förstörde hans liv, är en udda, motsträvig skapelse både som rimmat diktverk och på scenen. 1950-talet står där, liksom i nylonskjorta och slips, och försöker övertyga oss, med science fiction och nyuppfunna ord med smak av swing och konkretism, om en ny tid där gamla värden växlats bort efter kriget och atombomben, och om att det är fara å färde. Det går så där, först. Vår tid är nog ifatt ”Aniara” men är ”Aniara” i takt med oss? Det nya språket grötar till sig, skådespeleriet känns stumt.

Annons:

Evakueringsfarkosten ”Aniara” har slungats ur kurs i universum. De ombord inrättar sig för en resa utan slut. Första akten brottas med att få oss att förstå vad människan har gjort och gör med jorden Doris dalar. Lars Rudolfsson har brutit upp Mimaroben/Berättarens långa monolog till scener och repliker, men Sven Ahlström har ändå ett gigantiskt uppdrag, och låter begripligt nog en smula hes. Miman (som han sköter) förser passagerarna med bilder från främmande världar och håller dem lugna. Claire Wikholm, i vit kaftan och medusahår, är mer översteprästlik än jag hade föreställt mig detta nebulösa, tekniska andeväsen, och alltför handfast kroppslig, känns det som. Möjligen avsiktligt, hon är ju Claire Wikholm,

Skådespelerskan, också, och det är med trippelexponeringen av Stadsteatern själv, tiden och rymden, som föreställningen hittar fram till sin ton av stram humor och distanserat allvar.

I rymden pulserar Kleerups dagsfärska electronicamusik, som besvaras, live, av stråkarnas mänskliga tonfall ur en annan tradition. Yurgdansens extatiska gungande, en av passagerarnas flyktmetoder, övergår i Sara Larsson Fryxells ge-nialt enkla koreografi omärkligt i katatonisk dödsdans, igenkänd från dödsläger och stora katastrofer.

Där Martinsons text bär 1900-talets första hälft i sig, ekar Rudolfssons iscensättning av vår tid, och Stadsteaterns 50 år. Här finns ”Titanic” men också ”Estonia”. Ingvar Hirdwall är skeppets Pinochet-like härskare. Helge Skoog som Chefsastronomen kan sin ”Aniara” och med Iwa Boman i närheten skapas underbar soppteaterironi. Dan Ekborg är sig själv, förstås, som Högkomikern Sandon, en genomkokett Hamlet i svarta trikåer och en teaterns ande. Odile Nunes är en förtvivlat sexig Libidel, Lena Nilssons Chebeba en vilsen flicka med sin stora väska. Sven Wollters gamle Rymdmatros har rest många varv, och visar alla sitt tummade kort på den älskade Nobby.

Styrkan i föreställningen ligger egentligen i hur saker och ting inte passar ihop. Hur Stadsteatern på sin femtioårsdag har fräckheten att komma med ny, oväntad estetik lånad från frigruppsscener som moment och Tribunalen, men med institutionens historia invävd.

Regissören Lars Rudolfsson vägrar servera färdigmat. Precis som Martinson vill han tvinga publiken att medskapa, ger oss en pusselbit här och en där, och får i gång oss.

Rätt som det är ljuder 70-talets agitprop i marschtakt från scenen. Mimarobens käresta, Daisy Doody, sjunger sina spröda, vilsna sånger (som är Sara Jangfelts egna) i skarp kontrast mot Helen Sjöholm, vars skolade röst som den blinda Poetissan ger sakralt lyft åt framtidsvisionen. Högt står mot lågt, gammalt mot nytt. Det passar inte ihop, men möts och växer, liksom insikten om vår sårbarhet. Helge Skoog och föreställningens yngste, en liten pojke, battlar sött i några fjädrande street dance-takter.

Det är anspråksfullt och eget, det rister och skakar, men det håller.

0 . Per sida:

Andra har läst

Mer från förstasidan

högvakt
Foto:TT

 Med skarpladdade vapen. En förbipasserande såg dem stå och röka och prata.

Annons:
Barn-lasning-500
Foto:TT

 DN:s Lotta Olsson tipsar. Läs högt, gå till bibliotek och använd mutor. 188  24 tweets  164 rekommendationer  0 rekommendationer

 ”Min första stora läsupplevelse.” Tre författare berättar om första boken. 11  6 tweets  5 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:
bolan144
Foto:Alamy

 Vilken bolånstyp är du? Personlighet och ekonomi avgör hur du ska hantera ditt bolån. 17  4 tweets  12 rekommendationer  1 rekommendationer

 Läs chatten. DN:s ekonomireporter Maria Crofts svarade på allt om bolån och privatekonomi. 5  3 tweets  2 rekommendationer  0 rekommendationer

 Krönika: Det är verkligen inte lätt att köpa bostadsrätt just nu. 3  3 tweets  0 rekommendationer  0 rekommendationer

Fifty
Foto:AP

 Amerikansk studie. De som läst hela trilogin super även mer och har fler sexpartner. 11  4 tweets  7 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Spara 498 kr!

 Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.

Läs dagens tidning

 Ny form. Nu är det lättare att läsa tidningen digitalt!
Annons:

DN PÅ AGENDAN

Annons:
Annons:
Annons: