Vemodig performance. Förnuft och besatthet drivs till undergång i dimman.
Performancekonsten vetter ibland mot 1700-talets ”tableaux vivants”, tv:s föregångare i salongerna. Stumma bilder man spelade upp, ibland bakom tyllförhängen för starkare effekt.
Jag tänker på dem när jag ser Gisèle Viennes ”This is how you will disappear” i Avignon.
På den lövtäckta marken i en skogsdunge utför en kvinnlig gymnast sina övningar: skickligt, svalt, oerhört målmedvetet. En man i träningskläder hjälper och driver på henne. Högt uppskruvad, dissonant rockmusik skapar känslan av inre tryck i allt det kontrollerade. Och så är det. Gisèle Vienne vill utforska den klassiska konflikten mellan konstens/livets appoloniska, förnuftsstyrda, sida och det dionysiska i oss: ruset, besattheten, galenskapen. Bägge leder, när de drivs till sin spets, till undergången. Ordning slår över i förtryck, kaos upplöses i intet.
Gymnasten avlöses av en fåordig rocksångare som dödat sin flickvän i ruset. Styckets få, korta repliker är påfallande naiva. Kanske är de tre gestalterna tänkta som nidbilder av vår ytlighet, men det stör en smula. Ibland känns själva händelselösheten pretentiös, men verket lever genom sina fantastiska bilder.
Ljuset skulpterar fram en ständigt ny skog. Med hjälp av suggestiva ljud; knastrande, knäppande, skvalande, kvillrande, pipande – och stora, märkligt formade dimmoln som ibland omsluter hela publiken och ibland dalar sakta som en domedagsridå från himlen – åstadkommer den mångkunniga ensemblen en stark vision av tillvarons sköra förutsättningar.
Även djuren finns med: en uggla tittar på oss från en gren, blir fotograferad av en av skådespelarna. En falk slår ner på något på marken och flyger bort igen. Vingslagen hörs i tystnaden. När dimman kommer tillbaka är det för sista gången. Vi omsluts av den. Det är en egendomlig, svalkande och vemodig upplevelse.
”This is how you will disappear” kommer till Göteborgs dans- och teaterfestival i maj 2011.