Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Scenrecensioner

”Bärare” på Fylkingen

Pianisten Eva Sidén och dansaren Per Sacklén.
Pianisten Eva Sidén och dansaren Per Sacklén. Foto: Rebecka Bebben Andersson

Vibrerande musikstycke för ögat.

Allkonstverk

”Bärare”
Musik: Eva Sidén.
Koreografi: Ingrid Olterman.
Konstnär: Rebecka Bebben Andersson.
Medverkande: Eva Sidén, pianist, Per Sacklén, dansare.
Scen: Fylkingen, Stockholm.

Tonsättaren och pianisten Eva Sidén arbetar ofta med spatiala – rumsliga – aspekter i sitt komponerande. Hon sällar sig till John Cage-traditionens strävan att utvidga musikens gränser och är ingen nykomling i konstsammanhang; på senare år kan nämnas konsertinstallationer på bland annat ­Moderna Museet.

I ”Bärare”, som fick sin urpremiär både som musikstycke och som dansföreställning på Fylkingen i torsdags, har hon och koreografen Ingrid Olterman slagit sig ihop med konstnären Rebecka Bebben Andersson. Tanken om kommunikation eller informationsöverföring – inte minst mellan de olika konstarterna – är så att säga en bärande idé här. Dansaren Per Sacklén är bokstavligen just en bärare när han mödosamt kånkar runt med konstobjekten. Slemgula, toppformade och lite otympliga pjäser som varken han eller jag som betraktare riktigt vet vart vi ska placera.

Verket liknar kanske främst en ­koreograferad konsertinstallation, men det handlar inte så mycket om ett illustrerande eller iscensättande. Snarare om ett inkännande av materialen och om interaktionen mellan dansare och pianist. Båda kliver de in och ut ur varandras konstnärliga zoner; Sidén tar plats på dansgolvet och Sacklén fingrar på de preparerade pianosträngarna.

Inuti flygeln hittar man diverse metallobjekt, en cittra och specialgjutna ringar av aluminiumbrons som kan läggas på strängarna för att skapa utdragna vibrationer. Musiken rör sig mellan det konkreta och abstrakta; här uppstår en kontrast mellan det vackra pianospelet och det vindpinade surroundljudet i den elektroniska bandstämman. På samma sätt växlar koreografin mellan den fysiska hanteringen av objekten och friare dansmoment. Ibland går budskapet fram och ibland inte – men det var väl också den konstnärliga tanken.

Verket skulle kanske vinna på en mer kommunikativ miljö. Men jag saknar ändå skärpan och de synergieffekter som uppstod när dansarna regerade på Berit Lindfeldts skulpturer i Virpi Pahkinens ”Fold” i fjol på Liljevalchs. ”Bärare” känns märkligt nog mer visuellt som renodlat musikstycke än som allkonstverk. Men så är ju delarna heller inte avsedda att förstärka varandra, utan för att på egna villkor existera parallellt.

”Bärare” framförs på Fylkingen även i kväll, lördag, samt på Medelhavsmuseet den 19/3.