”Den blomstertid som kommer” är en ungdomspjäs om Sturebymordet, nästan inte förklädd men ändå inte närgånget autentisk. Inga rättegångsprotokoll citeras, inga anhöriga vittnar. Allt har redan hänt. Högtalarrösten vill bara reda ut hur det gick till.
I Uppsalafoajén denna eftermiddag vimlar ett par statistiskt typiska åttondeklasser. Redan längdskillnaden är signifikant. Långa flickor, snart kvinnor, duttar och styr med viss överlägsen ömhet över valpiga småpojkar som knappt når dem till axlarna. De är publik, men också åldersmässigt en ungefärlig avbild av dramats inre miljö. Denna ojämnt barnsliga lek mellan könen ingår, tillsammans med uppskruvade kärleksideal, vilsenhet och samhällsvåld, i de ödesdigra förutsättningarna.
Det imponerande med ”Den blomstertid som kommer” är att alltihop med så lätt hand görs synligt i föreställningen. Dess barnsligt flörtiga ton rör sig på nattgammal is. Rollerna är typiserade, men inte så mycket att någon av dem blir kliché eller beläggs med skuld. Peter Viitanen, pojken som dödar, tycks inte mycket äldre än grabbarna i publiken: blyg, tanig och förvirrad står han där mellan flickorna. De får hans huvud att snurra med sina närmanden och utspel i denna inte riktigt verkliga kärlekstriangel, som bara låtsas vara vuxen. Elisabeth Wernesjö, flickan han är ihop med, har hela deras liv planerat, med bilder på radhuset, hunden, semestrarna. Det är en dockskåpslek, hur kan den vara farlig? Intränglingen, Julia Marko Nord, vill vara med, kanske vara vän med bägge. Hon hamnar fel och får, på grund av förutsättningarna, händelseförloppet att vippa till.
Tragedin som alla vet slutet på håller en lätt, inkännande, ibland lekfull ton, men skapar ändå tät tystnad i teaterrummet. Detta är en föreställning som utan lärarhjälp kommer att leda till många diskussioner. För vuxna i publiken är det kanske inte händelseförloppet som drabbar mest, snarare den oändliga vidden av dess konsekvenser. Men djupast berörd blir jag av hur ”Den blomstertid...” utan överslätning lyckas fånga och gestalta oskulden i skulden.