Mitt DN
välkommen
Vill du göra adressändring, göra uppehåll eller anmäla utebliven tidning?
Mina bokmärken
Skribenter jag följer
Mina bokmärken
Det är lite ensamt här inne

Klicka på bokmärkessymbolen vid artikeln för att spara i denna lista

Ta bort markerade
Avbryt
Vill du ta bort markerade bokmärken?
Avbryt
Den polske rörmokaren

"Den polske rörmokaren", Riksteatern

Bokmärk artikel
Per Burell i "Dialog med ett spöke", Odiel Nunes och Jacob Nordenson i "En svensk pitbull" och Martina Aliaga och Jonatan Rodriquez i "Concha tu madre".

Urban Jörén Per Burell i "Dialog med ett spöke", Odiel Nunes och Jacob Nordenson i "En svensk pitbull" och Martina Aliaga och Jonatan Rodriquez i "Concha tu madre".

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Scenrecension

Text/manus: Alexander Ahndoril, America Vera-Zavala, Maciej Zaremba och Lena Andersson

Plats: Riksteatern, Hallunda

Regi: Richard Turpin, Gustav Deinoff, Lennart Hjulström, Ulla Gottlieb

Medverkande: Per Burell, Martin Aliaga, Jonatan Rodriguez, Odile Nunes, Jacob Nordenson m fl

Verk: "Den polske rörmokaren"

Rått och rakt om arbete och exploatering.. Maciej Zarembas artikelserie "Den polske rörmokaren" har inspirerat Riksteatern till fyra kortpjäser om arbetsmarknad och utnyttjande. Malin Ullgren älskar idén och finner resultatet gott.

Rått och rakt om arbete och exploatering.. Maciej Zarembas artikelserie "Den polske rörmokaren" har inspirerat Riksteatern till fyra kortpjäser om arbetsmarknad och utnyttjande. Malin Ullgren älskar idén och finner resultatet gott.

Bredvid mellanklasshotellet på Phuket var ett nytt semesterkomplex under uppbyggnad. Från vår balkong kunde man se små tak av korrugerad plåt, och sent på kvällarna syntes män ligga på träplank som sköt ut mellan skjulen. De rökte, lyssnade på musik, och kunde en skuldfri kväll påminna om lättjefulla sjömän på däck, vaggade till ljudet av kanvas som spändes under en natt för länge sen, när fattigdomen ännu inte var mitt fel.

Överallt där man kan skilja ekonomier åt, finns en arbetsmarknad redo att utnyttja dessa skillnader. I Thailand kommer gästarbetarna i skjulen från landets provinser eller fattigare grannländer. Starkaste symbolfunktionen i Sverige efter Vaxholmskonflikten har arbetarna från Östeuropa.

Annons:

Riksteatern har så fint debattsuget kastat sig rakt in i plakatteaterns förtalade värld, och satt ihop en fyra fem timmar lång föreställning med temanamnet "Den polske rörmokaren". Allt med utgångspunkt i denna Vaxholmskonflikt. Journalister, författare och en yrkespolitiker har fått skriva kortpjäser i ämnet, och jag säger det direkt: Jag älskar idén, och jag tycker att resultatet är gott när man ser det som en helhet.

Ingen av de fyra pjäserna, som kommer att turnera var för sig i landet, spär ut politiken genom att gömma sig bakom Det eviga, bakom shakespearska teatergenerella maktspel. "Den polske rörmokaren" är gjord av plats och tid. Det tillfälliga går genom de fyra skådespelen, särskilt som man på Riksteatern i Hallunda kan använda sig av flera scener, och vägarna dit kantas av rekvisitaförråd. Lite som att snubbla över ett torgspel. Iscensättningen är råmaterial; inslängt, uppsmällt, spelet kan börja.

Inspirationen kommer från Maciej Zarembas prisbelönta artikelserie med just namnet "Den polske rörmokaren". Jag hade på förhand räknat med att vara kallsinnig till Zarembas bidrag, eftersom jag tycker att hans artikelserie har en ful slagsida. Jag tror inte att Byggnads agerade bara på inomeuropeisk rasism, och jag tycker att det var en intellektuell kollaps att bortse från kapitalets enorma sug efter gratis arbetskraft. Men Zaremba är förstås medveten om sin position som aktad/avskydd, och låter snyggt nog denna laddade figur vara själva dramat. De andra pjäserna stannar i själva stoffet; av LO-pampar och arbetare. Men kommentarerna efteråt är lika mycket politik.

Figuren på scenen i Zarembas "Dialog med ett spöke" (i regi av Lennart Hjulström) vandrar från rollen som ideologisk projektionsduk för DN-läsare bakåt i sitt eget minne, och ger en känsloförklaring till sin samtidsanalys. Det är sentimentalt och vältaligt, jag ser hur texten opererar för att bli ett effektivt självförsvar. Ändå kommer de precisa bilderna av en enskild människas erfarenheter förbi den ideologiska barriären. Teaterns genomslagskraft slår plötsligt ut den mediala.

I "Concha tu madre", av America Vera-Zavala, i regi av Gustav Deinoff, gör skådespelarna Martin Aliaga och Jonatan Rodriguez en skön uppvisning i konsten att göra låtsasleken lika betvingande som om de hade haft hela Dramatens förråd av sammetskanapéer med sig. Vi snackar plakatfrågor med tryckbokstäver, men dialogen är så nere med rasistisk ekonomi som man kan önska.

I "Socialistisk tävlan" har Alexander Ahndoril redan förberett sig på invändningar mot pjäsens fabelinramning. I programbladet låter han en fejkad intervjuare anklaga honom för just "plakatteater instucken bland en massa brasklappar", och svarar "själv": "Varför inte?". Jag vill lägga till: "Därför att ängslighet blir intressantare om den får operera som en komplikation i hela föreställningen, snarare än om den är en löst hängande piruett." Dessutom undrar jag om dansbandsmusiken som fackpampen lyssnar på ska uppfattas som en blinkning till fabelformen, eller om det bara är så det blir när kulturen steppar ut i arbetarland.

Lena Andersson slår ut min oro för att kombinationen teater och arbetarstoff bara kan landa i en medelklassigt hö-hö-höande exotisering. I hennes "En svensk pitbull", i regi av Ulla Gottlieb, hinner Jacob Nordenson i rollen som LO-man samla ett livsöde på en timma, medan han delar ut smällar till dem som skriver och definierar honom.

Känslan av massiv helhet, av översköljande samtal och intensiv sårpetning är den stora och goda styrkan i "Den polske rörmokaren". Hela idén att man får slarva med teater, förfula den med journalistik och politik, så länge grundidén är stark - det är ett viktigt bidrag till svensk scenkonst just nu. Därför är det synd att föreställningarna inte kommer att turnera som en helhet.

Man kunde också ha önskat sig något som prövade en mer elaborerad form. Men jag kommer inte ifrån att jag uppskattar det råa och snabba. Ett större problem är hur svenskhet används som den allmänna och naturliga smärtpunkten. Exploatering och lönedumpning är inte beroende av en exotisk halvö i norr, där najtången och LO-fackets manlighetskriser bor. Kapitalet, någon?

Digital prenumeration

Mer från förstasidan

 Grannen reagerade blixsnabbt. Lekte vid fönster – föll från tredje våningen. 17  7 tweets  10 rekommendationer  0 rekommendationer

bil-pa-sparet
Foto:Jamshid Jamshidi

 Föraren fördes till sjukhus. Tågtrafiken stoppades vid Märsta. 1  1 tweets  0 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:
indien_1000
Foto:Lars Lindqvist

 Presidentens uttalande i DN. Menade att Bofors-affären inte var en skandal. 12  9 tweets  3 rekommendationer  0 rekommendationer

Mukherjee-288
Foto:Lars Lindqvist.

 Exklusivt. DN:s chefredaktör Peter Wolodarski möter Indiens president. Pranab Mukherjee berättar om fattigdom, våldtäkter och Bofors-affären. 211  28 tweets  182 rekommendationer  1 rekommendationer

 English version. Dagens Nyheters interview with India's president. 43  20 tweets  21 rekommendationer  2 rekommendationer

 Mia Holmgren: Indien är sig inte riktigt likt efter den uppmärksammade gängvåldtäkten. 32  11 tweets  20 rekommendationer  1 rekommendationer

indien_288
Foto:AP

 Johan Schück: Det dröjer innan de fattiga får del av tillväxten. 6  4 tweets  1 rekommendationer  1 rekommendationer

 Slår sittande presidenten. Enligt prognoserna.

duda-288
Foto:Reuters
Annons:
Annons:

Lokala nyheter

 Uppdatera DN:s app! Få pushnotiser från din ort.
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons: