Johan Huldt och Carsten Palmaer återvänder till Klara soppteater med ”Europasoppan”, en tvättäkta plakatrevy med rötter i 1970-talets politiska teater som bjuder på både fullträffar och skott bredvid målet.
Det blev torsdag, och Greklands koalitionsregering enades med EU och IMF om nedskärningar i utbyte mot nya lån. I skrivande stund väntar storstrejk och facket varnar för ”socialt uppror”. Till och med den i granit huggna svenska ekonomin hotar att börja skaka av Europagrannarnas våldsamma konvulsioner. Så vad gör man? Man sätter upp en kabaré, såklart.
Hösten 2009 startade Johan Huldt och Carsten Palmaer ”Stadsteatern bank” och släggan svingades mot räddningspaket och bolagsdirektörer med för stora egon för sitt eget och framför allt andras bästa.
När duon nu återvänder till Klara soppteater är det den europeiska stabilitetspakten som ska skärskådas, och ingen behöver tvivla på dramatikernas rötter i 1970-talets politiska teater. ”Europasoppan – nya karusellen” är nämligen något så uppfriskande som en tvättäkta plakatrevy. Det är roligt, frispråkigt och högaktuellt.
I skottgluggen står samtidens förgjordade postpolitik, där ingenting är rött eller blått, utan trivsamt och professionellt tjänstemannablekt à la Mario Monti och Lucas Papademos. Grått är det nya svarta, och tillsatt är det nya folkvalda. Visst, vi privatiserar rubbet och sänker era pensioner, men ”det har ju ingenting med politik att göra”, som den agiterande ensemblen konstaterar. Receptet för dagen anger också mycket riktigt: ”Tillsätt ett kryddmått demokrati (kan uteslutas).” Om någon undrar huruvida soppmetaforerna löper fullständigt amok, så är svaret ja.
Stolte ceremonimästaren Tomas Bolme flankeras av tre glada musikanter i form av Elisabet Carlsson, Christer Fant och Odile Nunes som samtliga är i fin form. Ett litet problem i en föreställning som till så stor del bygger på det musikaliska är att det egentligen bara är Nunes som har en ordentligt grundad sångröst. Hennes korniga alt är å andra sidan underbar, och övriga kompenserar med charm. Den tveksamma hyllningen till Anders ”Europas bästa finansminister” Borg är en ren fullträff i schlagermättad folkviseton.
Annat skjuter tyvärr bredvid målet. Bolmes onde riskkapitalist, som driver skolkoncernen ”Twittra” och vårdbolaget ”Carisma Care”, blir mest en trött karikatyr. Det verkar dumt att slarva med plakaten, särskilt när man har rätt.