I samlingspjäsen ”Europeica challenge”, som gästspelar på Stadsteatern, tas publiken efter en rigorös säkerhetskontroll ut på en hisnande flygresa. Den vitryska, av sin stat förbjudna, teatergruppen Belarus free theatre är kabinpersonal.

Det är ingen ny idé, men görs här med fullständig fräschör. Säkerhetsföreskrifterna i pantomimform låter ana en mängd mycket udda faror och nödåtgärder på denna tur.

Själva resan består av fjorton kortpjäser från lika många länder. Gemensamt för alla är deras ironiska hållning visavi den egna kulturen. Sverigebidraget av Andres Duus utspelar sig i en tunnelbanevagn. Vi avlyssnar en genuskorrekt dagishämtningsdiskussion på mobiltelefon och ser främlingsfientlighet i dess två vanligaste former: öppet aggressiv och likgiltigt självgod. Allt som allt en lättsam satir över vår självbild som ett fredligt, välvilligt, jämlikt och miljömedvetet folk. När svenskheten framställs på vitryska blir självgodheten dessutom ännu tydligare.

Föreställningen jobbar med det typiska. Ibland subtilt, ibland överdrivet. USA-medborgarna källsorterar demonstrativt, men fyller samtidigt golvet med feta, krasande chips och luften med språkets tommaste, mest automatiska uttryck. Varje land har sitt trauma. Här finns turkiska thinnersniffare, spanska kvinnomisshandlare, franska skolstrejkare, engelska imperiesnobbar, sentimentalt ryskt dragspelsvemod och, från Polen, ett utmanande sexnummer där en katolsk präst uppträder i suggestiv skuggspelsform.

Den stora behållningen är att se de olika kulturerna mötas på samma arena och speglas i varandras fördomar och verklighet. Belarus free theatre slåss för vitrysk demokrati men gör här också en insats i det europeiska fredsprojektet. I ”Europeica challenge” förs ett skärpt och underhållande samtal om viktiga samhälls- och tidsfenomen i väst. Man önskar att det kunde öppnas och omfatta också resten av världen.