I pruttåldern någon? Då är Turteatern i Kärrtorp ett Eldorado. Ett hämningslöst fisande ackompanjerar den maktpolitiska thrillern ”Kung Kackerlacka” (från fyra år), som är den första pjäsen i teaterns vårprojekt ”Historiens slut x 3”. Fortsättning följer i pjäserna ”Den sista människan” (från 7 år), den 17 april och ”Up to You!” (från 14 år), den 22 maj.
”Kung Kackerlacka” är en verbal, intelligent föreställning som tar filosofen Francis Fukuyamas idé om ”Historiens slut”(han utropade 1989 de liberala demokratierna till vår utvecklings höjdpunkt och slut) – och testar den på lekplatsnivå. Lite dadastiskt som ”Kung Ubu”, lite av reklam-TVs äckligaste städprogram, och lite ”Ville och Valle och Viktor” för dom som kommer ihåg.
På jorden finns bara tre levande varelser efter att miljön förgiftats till obeboelighet. Tre kackerlackor. Anala överlevare som skitar ner, förökar sig ansvarslöst och har svårt att samarbeta. Inte så olika oss.
Lugnet kring gungställningen bryts när den svartpunkiga tyska jättekackerlackan Hegel (Carina Ehrenholm), med militaristiska bensparkar tar makten: en del kackerlackor är nödvändigare än andra, särskilt hon själv. Hon gör sig till kung, bestämmer lite, skriver skyltar, rycker bort ett par ben på den amerikanska jättekackerlackan Francis (Marie Ahl) som retar henne med sitt snitsiga blåjeansskal och sin bedårande insektsgälla röst.
Men Francis döper om sig till Franciskus och tar med ”Guuuds hjälp” hämnd, himlar med ögonen och rycker av ett par ben hon med. Innan Fukuyama, den orientaliska jättekackerlackan (Andreas Lindahl) med simpelt våld tar över. Efter det får publiken gå till val. Vad som helst kan hända, röstningen är på riktigt. Men vem som än vinner anar vi att skillnaden blir minimal. Turteatern har satt en skärva i ögat på oss, vi ser kackerlacknaturen under vallöftesleendena. Fukuyama hade nog rätt, vi kommer inte längre. Eller? Diskussionen kan fortsätta hela vägen hem.