Som framgår av titeln är det bröllop på gång i Kvarteret Skatan. Magnus (Johan Glans) och Frida (Vanna Rosenberg) skall äntligen gifta sig och föreställningen öppnas av en mycket knäpp präst – en blandning av James Brown och Runar och några till – exceptionellt roligt framförd av David Batra.

Bröllopet återkommer under hela Kvarteret Skatans föreställning. Det frias, diskuteras bröllopsfixare, köps vigselringar, lokaler rekas och så blir det naturligtvis möhippa och svensexa. Bröllop är kul, det finns mycket att jobba med, problemet är bara att det är väldigt uttjatat. När inarbetade karaktärer som paren och singeltjejen i Kvarteret Skatan behandlar blankslitna teman får de arbeta väldigt hårt om det skall bli roligt.

Andra mindre kända karaktärer har det betydligt enklare. Vanna Rosenbergs kufiska könlösa Gunilla är rolig på samma underfundiga sätt som Andy Kaufman var i teveserien ”Taxi”. På torget i kvarteret står Gösta (Johan Glans) med sitt präktiga stånd.

När Batras Jim går på vett och etikett-kurs spårar det hela ur något fantastiskt, och när Kicki Danielsson dyker upp i några sekunder sker det mest otippade jag sett på en svensk scen på många år. Jag skrattar så jag viker mig.

Kvarteret Skatan jobbar otroligt proffsigt med sin scenografi. På en enorm duk som skådespelarna kan gå in och ut genom projiceras miljöbilder och färdiginspelade sketcher från kvarteret: en riktigt usel svensexa, en firmafest med kontors­killarna Paul och Tord. Tyvärr varvas detta mycket genomarbetade material med sång- och dansnummer som inte platsar alls på Rival. Brittiska syntlåtar från åttiotalet har fått halvroliga svenska texter, sången är inte stark och dansen som på roliga timmen.