”Läppstift för odöda”, en både eggande och lite obehaglig titel. Vilka är då de odöda – zombies? Fast nej, här handlar det om dataspelens fiktion och ställföreträdande liv. Men inte uteslutande, för ”Läppstift för odöda” ställer fiktion mot värme. Endimensionella dataspelskaraktärer mot det levande och det röda – människorna och läppstiftet.
En lekfull metafor. Läppstiftet, symbolen för kvinnligt vuxenblivande, för sensuell laddning, för skönhet och längtan. Det röda varma som Ida Løkens rollfigur Sofia gör sig fin med då hon hoppas stöta ihop med Valle (Victor Nyström). Killen hon kollat in och gärna vill lära känna närmare.
Isa Schöiers text skruvar en ung tillvaro och Öllegård Goulos regi hänger på. Uppsättningen – ett samarbetsprojekt med Teaterhögskolan i Luleå – går balansgång mellan absurdism och realism, mellan dataanimation och vardagsliv.
När det blir alldeles för jäkligt med utflippade storebrorsor, slitna mammor, kravfyllda fäder och missförstådd förälskelse, då känns det lugnt att skaffa sig en rollspelskaraktär. ”Livet” på skärmen är både för döda och odöda. Och Julia Jonssons figur visualiserar med datahackiga rörelser ett mellanting av båda.
Norrbottensteaterns ungdomsföreställning är ingen märkvärdighet, men under sin till synes lättsamma ton finns allvar och frågor. Sånt som knappast låter sig besvaras ”rätt” eller ”fel” utan i stället skapar förutsättning för det reflekterande som sällan ryms inom skolans inrutade schema.
Så förmedlas en rad väl inprickade vuxenkarikatyrer. Riktigt roligt är skådespelaren Filip Tallhamns satirporträtt av den nitiskt klämkäcke idrottsläraren. En karl så tävlingsinriktad att han till och med rusar in på toa med tidtagaruret i högsta hugg.