Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Scenrecensioner

”Limits” på Västmanlands teater

Bjuder på stora doser medmänsklighet.
Bjuder på stora doser medmänsklighet. Foto: Mats Bäcker

Gripande och roligt. Smart cirkuskonst om människor på flykt.

Nycirkus

”Limits”

Regi och idé: Tilde Björfors.
Kompani: Cirkus Cirkör.
Artister: Saara Ahola, Anton Graaf, Einar Kling-Odencrants, Manda Rydman, Peter Åberg.
Kompositör och musiker: Samuel Andersson.
Scen: Västmanlands teater, Västerås.
Speltid: 1 tim 50 min.

Flygande fåglar projiceras seglande över ett vackert men oroligt hav i upptakten till Cirkus Cirkörs nya föreställning ”Limits” som hade urpremiär på Västmanlands teater i Västerås lördags. Föreställningen ska turnera rike och utrikes runt innan den landar på Dansens hus i december. För att ingen ska missa verklighetsanknytningen peppras publiken omgående och ingående med statistik om alla flyktingar från Afrika och Asien som drunknat i Medelhavet på väg mot det förlovade landet, den så kallade Europeiska gemenskapen.

Regissören Tilde Björnfors medmänskliga, politiska budskap är högaktuellt och brännande. Det får strax ytterligare näring genom det fem meter höga stålgallerstaket som Cirkörkvintetten Saara Ahola, Anton Graaf, Einar Kling-Odencrants, Manda Rydman och Peter Åberg tvingas klättra över i riskabla balansakter. Fyndigt och upprörande.

Den första akten bjuder på rak och intim, smart och medryckande cirkuskonst, som är kongenial med sitt ämne. Organiskt vävs flyktingproblematiken in i nycirkusens ständiga gränsöverskridande i en föreställning med betoning på luft- och parakrobatik och diverse balansakter. Artisterna, inklusive multiinstrumentalisten och kompositören Samuel Andersson, trivs på scen. Sprider värme.

”Limits” präglas av det slags charm och lowtechtänk som är Cirkörs signum, också rent scenografiskt. Havet stormar genom att två personer svänger ett enormt tygstycke. Medelhavets alla bräckliga båtar formas av origamivikta dagstidningar.

Efter första aktens passionerat gestaltande medmänsklighet, blir andra akten en märklig kontrast. Tempot dras ned rejält och flyktingtematiken känns rent av överflödig. I stället traditionell nycirkus. Som i det svindlande fantastiska språngbrädenumret där Anton Graaf briljerar men bitvis också fallerar. Vilket han inte är ensam om. Premiärnerver? Snarare känns det som om ”Limits” inte är tillräckligt genomarbetad, även om artisterna räddar missarna med humor och fint publiktilltal. Genomgående bländar dock Manda Rydman, framför allt i ett fabulöst svindlande och osannolikt vigt nummer på asiatisk ring. Men ”Limits” behöver sätta sig, finslipas och kortas. Närmare två timmar är på tok för långt.

Huvudsakligen är dock ”Limits” gripande, rolig och hoppingivande. Och inspirerande som när jonglören Peter Åberg rent magiskt löser Rubiks kub – med förbundna ögon. Vi kan, om vi vill. När nu ett alltmer xenofobiskt EU på allvar vill mura ut resten världen är ett humanistiskt statement som ”Limits” viktigare än någonsin.