Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Scenrecensioner

Luis Fonsi på Globen

Luis Fonsi gjorde på lördagen sin första spelning i Sverige.
Luis Fonsi gjorde på lördagen sin första spelning i Sverige. Foto: Anders Wiklund/TT

Osmart ordning. Dunderhit räddar puertoricanen Fonsis första konsert i Sverige.

2

Konsert

Luis Fonsi

Scen: Globen, Stockholm

Förra året var jag i New York och gjorde ett musikreportage i Spanish Harlem, eller El Barrio som är dess spanska namn. Det är en stadsdel på Manhattan där immigranter från Puerto Rico och Kuba skapade en spanskspråkig musikrevolution genom att blanda karibiska och amerikanska musikstilar redan på 1940-talet. Den rika puertoricanska musiken har länge varit dold.

Något av ett ljus i horisonten finns nu tack vare Luis Fonsi och Erika Ender, som tillsammans med reggaetonartisten Daddy Yankee skapat årets dunderhit ”Despacito” och dessutom satt Puerto Rico på kartan. Aldrig har en låt på spanska slagit så stort i världen som denna i år. Remixen med Justin Bieber har inte gjort saken sämre, den är nu den mest streamade låten någonsin på Youtube och har gått om både ”Macarena” och ”Gangnam Style”. I land efter land har man gjort sina egna versioner av monsterhiten; i Brasilien den sedvanliga humorvarianten, medan den svenska versionen med Tarequitos och Maysa Choubas är mer seriös.

Vilket språk ska jag tala? Spanska? Hela publiken vrålar. På Luis Fonsis första konsert i Sverige står det klart att latinpubliken har slutit upp. De förväntar sig dansmusik och smäktande romantiska ballader och det får de, den ena smörigare än den andra.

Luis Fonsi talar sig varm för sitt hemland Puerto Rico. Det sägs att det fattiga bostadsområdet ”La Perla” i San Juan invaderats av turister i sommar. Det var där den populära musikvideon ”Despacito” spelades in med varma, glada, dansande människor och havet som fond. Den har nu passerat tre miljarder visningar på Youtube.

Den medelålders Luis Fonsi har en ganska lång karriär bakom sig och låtarna som spelas på konserten är både gamla och nya. Förutom att han sjunger de flesta låtarna på spanska (och ett par på engelska), så är det inte mycket i de kommersiella poplåtarna som låter latinamerikanskt.

Det spretar musikaliskt från gulliga romantiska ballader till urtrista rockiga låtar med vrålande elgitarrer. Och någon stor poesi är det inte heller fråga om. Ett par nya låtar, ”Apaga la luz” och ”Échame la culpa” är roliga och mer latindansanta. Adrenalinet pumpar. De fyra dansarna på scenen och publiken får fart, för att totalt dala när nästa låt bryts av med en romantisk ballad.

Jag saknar tempo och en röd tråd i programläggningen. Den från början taggade danspubliken tappar intresset på grund av den osmarta låtordningen. När den efterlängtade sommarplågan väl kommer flyger folk upp ur stolarna som champagnekorkar och bildar en jättekör. Det blir så tydligt vilket lyckokast ”Despacito” är och att den annars svaga konserten räddas av dunderhiten. Introt med den traditionella puertoricanska gitarren cuatro ger en akustisk latinamerikansk känsla, till det läggs reggeaton och andra dansrytmer, popstrukturen, lekfullheten, värmen och den sensuellt drivna sången på spanska.

Texten handlar kort och gott om att ha sex. Överallt i världen spelas den, utom i Malaysia där den förbjudits för sin obscena text.