I Pija Lindenbaums barnböcker finns en vilt krängande men ändå omisskännlig nutidskänsla förenad med nya överraskande perspektiv. Som då en av hennes udda små grabbar vid namn Lill-Zlatan plötsligt tänker efter och jämställer sitt stora nöje i att gå på opera med att leka döden hemma eller hoppa jämfota. Ja, hennes berättelser riktigt ropar efter att bli sceniska.

Nu har hennes ”När Åkes mamma glömde bort” från 2005 blivit alldeles lysande musikteater för barn mellan 5 och 8 år på Göteborgsoperans Skövdescen i fin regi av Mia Ringbom Hjertner, scenografi av Thorsten Dahn och kostymer av Lindenbaum själv. En kort historia som likt Richard Wagners väldiga ”Nibelungens ring” innehåller både ett barns bävansfyllda väntan på sin förälders ankomst – som från en annan dimension – och ett adlande möte med en drake.

Men denna Åke, känsligt gestaltad av Jacob Wistrand, är nu ingen mytisk figur utan ett högst nutida dagisbarn som en morgon glöms bort av sin superstressade ensamstående mamma. En utbränd varelse som till Åkes, inte helt negativa, förvåning dagen därpå vaknar förvandlad till en eldsprutande drake. ”Sån har hon alltid varit”, förklarar bara Ingahlill Wagelins moderna och självupptaget nyförälskade mormor, när han ringer henne för att be om råd.

Därefter berättas om Åkes tur på stan med sin mamma för att få hjälp med hennes drakåkomma. Och om deras farsartade möten med en penninggalen läkare och en erotiskt utsvulten djurparksvakt – mycket roligt gestaltade av Nina Ewald och Anders Wängdahl. En resa som inte blir så lyckosam eftersom botemedlet bor i deras relation – och till slut hittas i form av en ljuvlig liten duett där en valsmelodi får fart och blir en tango. En av många briljanta stunder i tonsättaren Thomas Lindahls träffsäkert signalerande men aldrig entydiga musik. Att Lindahl, med sitt nyansrika gehör för stämningar och språk, nyligen också fått uppdraget att göra ”Karlsson på taket” till opera i Malmö känns helt rätt.

I föreställningens centrum står dock Ulrika Tenstams helt magnifika mamma Berit. Tenstam som gjort de flesta stora mezzoroller – från Carmen till Baba the Turk – förvandlar här nidbilden av en neurotisk kvinna till ett stort kärleksporträtt. Och väcker, trots sina smått skrämmande utbrott, en rent översvallande känsla av ömsinthet som präglar hela föreställningen. En sympati som fick den femårige pojken strax framför mig att direkt efter applådtacket rusa fram till draken Berit och fråga ifall han fick klappa henne.

Efter föreställningarna i Skövde skall ”Min mamma är en drake” ut på turné i Västra Götaland och därefter spelas på Göteborgsoperans lilla scen. Men kan man inte också tänka sig ett gästspel i huvudstaden av denna musikteaterpärla för de allra yngsta?