I morgon är det tio år sedan Fadime Sahindal mördades av sin far. Hon var en modig människa som uppmärksammade omvärlden på den våldsamma hederskultur många unga lever i, och som hon själv kom att bli offer för.
Hennes död startade en diskussion som fortfarande pågår överallt i samhället, inte minst inom de invandrargrupper där hederskultur råder. Traditioner och familjeband upplevs hotade när ungdomarna närmar sig det omgivande svenska samhället. Konflikten mellan äldre och unga utspelar sig i slutna kretsar vars dom blir hård mot den som bryter eller tillåter familjemedlemmar att bryta mot reglerna.
Radioteatern ger på årsdagen av Fadimes död pjäsen ”Någons heder” av Aga Hasttyar och Wahid Setihesh. Det är ett kort, välspelat drama om en familj under trycket av en hederskultur. Inte bara dottern Zahra (Marall Nasiri) är hårt pressad. Hon är den som söker sig utåt. Hon går i gymnasiet och har stora planer för framtiden. Hon har vänner i skolan och till och med, förstår vi, en försiktig relation med en manlig klasskamrat, som hon givetvis måste hålla hemlig.
Nu har någon sett henne på stan med pojken. Ett telefonsamtal sätter starka krafter i rörelse. För fadern är det männen på kaféet, släktingar och vänner från det gamla landet, som utövar tryck. Modern försöker medla mellan Zahra och familjens män, men är maktlös.
Brodern, spelad av Aga Hasttyar som också är medförfattare till pjäsen, är pjäsens intressantaste, mest motsägelsefulla gestalt. Han förkroppsligar klyvnaden i förhållande till det omgivande samhället.
När systern blir föremål för skvaller och förtal hotas hela familjen. Mångas ögon följer den. Som son i huset känner han att han måste straffa och begränsa henne. Men det som verkligen ger eld åt hans vrede och får honom att hata henne är inte vad hon gör, utan hur det drabbar honom själv, hans eget nya liv, hans rörelsefrihet i samhället, kompisarna och tjejerna han är fri att träffa. Hans frihet förutsätter hennes fångenskap. I den konflikten blir våldet den enda utväg han ser.
Trots litet format blir ”Någons heder” en insiktsfull berättelse som säger något om faran i alla slutna, självkorrigerande system.