Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Scenrecensioner

”Om en person”

Dansarna försvinner in i en jättelik ballong/luftkudde/hjärna.
Dansarna försvinner in i en jättelik ballong/luftkudde/hjärna. Foto: Stefan Bohlin
Dans.

”Om en person”
Koreografi: Ossi Niskala
Animationer/film: Helene Berg. Dansare: Sanna Söderblom och Sanna Blennow. Musik: Fredrik Blank och Isabel De Lescano. Scen: Zebradans, Stockholm.

Hur kan man förklara den mänskliga hjärnans makalösa komplexitet? Neurologen V S Ramachandran brukar göra en numerär jämförelse. Vår hjärna består av säg hundra miljarder nervceller. Sedan kan varje cell ha tio tusen kontakter med andra celler. Det innebär att det potentiella antalet nervkombinationer i vår hjärna överstiger antalet elementarpartiklar i vårt kända universum.

Svindlande, milt uttryckt.

Hjärnforskaren Gunnar Bjursell, professor i molekylärbiologi vid Göteborgs universitet, betonar dock en annan, fundamental aspekt när han på film i Zebradans trappentré introducerar Ossi Niskalas och Helene Bergs nya koreografi ”Om en person” (för barn 9–12 år). Vad som gör människan så ojämförligt intelligent – och säreget dansant – är att varje hjärna är intimt sammankopplad med alla andra mänskliga universum. 

Den sociala hjärnan är rent av den röda tråden i ”Om en person”, där dansarna Sanna Söderblom och Sanna Blennow samsas på scenen med återkommande filmklipp av fjärdeklassare som filosoferar kring hjärnan. Därtill Ulf Agnérs sinnrika scenografi, som när dansarna leker med och försvinner i en jättelik ballong eller luftkudde. Eller, jo, en enorm hjärna.

Snarare än att bygga på ett koreografiskt flöde, gestaltar ”Om en person” människans skenbart abrupta, associativa tänkande. Som i den fina dialogen mellan de två så välkomnande dansarna, när exempelvis den enas hand vidrör den andras skuldra vilket sätter igång en rad oförutsägbara rörelser. Den lekande människan.

”Om en person” kan upplevas som ojämn och ryckig: framstå som en rad distinkta tablåer snarare än en sammanhållande föreställning. Men ämnet kräver sin säregna dynamik. De tvära kasten mellan verbal och fysisk dialog, mellan gestaltning av medvetandet, kroppen och själva rummet, förmedlar såväl ödmjukhet inför frågornas komplexitet som respekt för varje människas individualitet. 

Niskala & Berg vill, och lyckas tror jag, ge alla i publiken, små som stora, möjlighet att på lekfullt allvar finna egna in- och utgångar till detta oavlåtligt fascinerande ämne.

Sevärt. Tänkvärt. Mänskligt universellt.