Ett kringresande gycklarsällskap är i stan. Om du trodde att sådana inte hörde hemma i vår tid kan du låta dig överbevisas av New International Encounter som gästar C/o Stockholms stadsteater med spjuveraktiga leenden, solkiga skjortor, dammiga resväskor och en ”galen skröna”. En i sällskapet stövlar runt i salongsraderna och bjuder publiken på vodka, en annan fyller upp temuggar ur samovaren och sträcker fram från scenkanten, resten står och hojtar medan de spelar dragspel, gitarr och tvärflöjt. En berättarteater på högvarv kan börja.
Detta norsk-tjeckisk-engelsk-franska (plus några fler nationaliteter) teaterkompani är en sådan där jorden-runt-rullande liten turnékarusell med en skramlande samling internationella festivalpriser i bagaget.
Och det är lätt att se att konceptet fungerar på många platser. Föreställningen, som tagits fram genom kollektiv improvisation, framförs på ensemblens alla språk och framför allt med hejdlös fysisk aktivitet (dans, rörelse, clown, mim) och mycket livemusik. Inga hightecheffekter eller flashiga videoprojektioner här inte – ska det regna kan man hålla upp ett paraply medan någon prasslar med en påse, ska det snöa faller ju dun ur en trasig kudde slowmotionvackert i strålkastarsken.
”Past half remembered” är andra delen i en trilogi av livsberättelser ur modern europeisk historia: hundraåriga Maria Michaliovnas minnesfragment från krig och kärlek under ryskt 1900-tal. Men berättelsen är underordnad berättandet, det är i framförandet gruppen satsar energin.
Och nog tar man lite väl mycket fart. När det svänger över putslustighetsgränsen stäms tårfyllda toner upp, så blir det för sentimentalt och puttas tillbaka med slapstick. Det är snabbgungande barnteater för vuxna (NIE har även gjort sådan för barn) och ofta känner jag mig värd ett lite mognare tilltal med plats för lugn och dynamik. Även om jag inte alltid kan hålla mig för skratt.