Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Scenrecensioner

Poste Restante: ”Kamratföreningen Leviathan”

Under pjäsens gång dras de inte fullt så kamratliga tumskruvarna åt.
Under pjäsens gång dras de inte fullt så kamratliga tumskruvarna åt. Foto: Patriez van der Wens

Gruppdynamik. Maktexperiment ställer filosofin på sin spets i scenkonstkollektivet Poste Restantes nya interaktiva föreställning.

SCENKONST

”Kamratföreningen Leviathan”
Idé, regi: Poste Restante
Medverkande: Linda Adami, Erik Berg, Carl Olof Berg, Josefina Björk, Majula Drammeh, Lena Kimming, Linn Hilda Lamberg, Erika Lindahl, Alvaro Ovalle, Anna Karin Penton, Eric Sjögren, Benjamin Quigley, Stefan Åkesson. Scen: MDT/Vällingby

Redan titeln ”Kamratföreningen Leviathan” låter med sitt contradictio in adjecto ana att publiken kommer utsättas för en smått djävulsk konflikt i scenkonstkollektivet Poste Restantes nya interaktiva föreställning. Men det vet jag och fem andra deltagare inget om när vi hämtas med en minibuss från MDT på Skeppsholmen till ”scenen” – en spartanskt inredd lokal, en hel kontorsvåning faktiskt – i Vällingby där andra deltagare redan är fullt upptagna med att laga mat, delta i studiecirklar och annat, medan Leviathans medlemmar hjälper oss till rätta.

Vi intervjuas en och en, och får lämna ifrån oss allt som påminner om den förkastliga kulturen och det råkapitalistiska samhället ­utanför – betalningsmedel, böcker, cigariller, musik – eftersom Leviathan vill skapa en genuint mänsklig och medmänsklig frizon. En icke-hierarkisk, demokratisk och trygg kamratförening. Om jag sköter mig under föreställningen – fyra timmar – kan jag senare ansöka om medlemskap. Vem kan motstå en så till synes vänskaplig och prestigelös kamratförening?

Inledningsvis får vi lära oss att med tydliga gester kommunicera kamratligt med varandra, sedan gemensamt hjälpa till att laga mat och duka. Men gradvis dras de inte fullt så kamratliga tumskruvarna åt. Lokalens alla förtäckta fönster skapar en fängelselik atmosfär, men till skillnad från i Milgrams famösa socialpsykologiska lydnadsexperiment på 1960-talet, påminns vi återkommande att alla är fria att lämna lokalen när helst vi vill. 

Delvis tar ”Kamratföreningen Leviathan” vid där Poste Restantes tidigare iscensättning ”Vi vantrivs i kulturen” (2013) slutade. Gemensamt är att ”publiken” är med och skapar föreställningen.

Återigen lyckas Poste Restante – scenografen Linn Hilda Lamberg, dramaturgen Stefan Åkesson och curatorn Erik Berg – skickligt gestalta och kongenialt iscensätta fundamentala etiska och filosofiska dilemman, och den evigt olösliga konflikten mellan individ och samhälle, på ett sätt som tvingar varje deltagare att själv ta ställning. Vem är jag? Vad är jag? Var är jag? 

”Kamratföreningen Leviathan” är en tankeväckande föreställning, som effektivt påvisar hur den mest kamratliga av människor, om så icke-medvetet, tycks behöva och skapar maktstrukturer. Och därmed också försvarar den allsmäktiga statsmakt Thomas Hobbes pläderade för i ”Leviathan”, som nästbästa alternativ till en värld i kaos. 

Själv upplever jag under kvällens gång alltmer att jag i likhet med Groucho Marx inte vill vara med i en kamratförening som kan acceptera mig som medlem. Och visst lyckas jag att misslyckas: jag blir inte antagen. Likväl stannar jag kvar som den sociala varelse jag är och förblir.