Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Scenrecensioner

Shazia Mirza: ”The Kardashians made me do it” på Södra teatern

Shazia Mirza är så säker att hon vågar ha verkligt allvar i sin show. Bilden är från en föreställning i London.
Shazia Mirza är så säker att hon vågar ha verkligt allvar i sin show. Bilden är från en föreställning i London. Foto: Maja Smiejkowska/REX/IBL

Skämtar om IS. Shazia Mirza är orädd – och förtjust i osäkerheten.

Ståupp

Shazia Mirza

”The Kardashians made me do it”

Speltid: 2 tim, inkl paus. Scen: Södra teatern, Stockholm.

Vill man slippa det vanligaste slanguttrycket för det manliga könsorganet i en morgontidning bör man sluta läsa här. Shazia Mirzas analys av varför unga tjejer kan få för sig att lämna sina västeuropeiska hem och ansluta sig till IS i Syrien är: ”Kuk. De är kåta och vill ha kuk. Halalkuk. För nog är IS-männen heta!” En avsevärd del av Mirzas nya show handlar om detta, alltså inte könsorganet i sig, utan terrororganisationens lockelse för vissa, det som brukar kallas radikalisering.

Mirza menar att det inte är ett dugg konstigt att tonåringar som inte passar in, som av sin familj kanske inte tillåts ta del av den västerländska kultur som de lever mitt i, känner att, äh fuck it, och rymmer för att ”leva” fullt ut. Deras variant av en Ibizaresa, med skillnaden att de inte har fattat att här blir det lite svårare med returbiljetten, om man säger så.

Hon är väldigt rolig, Shazia Mirza. Totalt orädd. Hennes snabbt rabblande, stensäkra monolog är av slaget att, trots en del galet drastiska partier, blir det aldrig banala vulgariteter. Mer tänkvärt. Ibland allvarligt, på riktigt.

Med ett Buster Keatonskt stenansikte levererar hon häckel om IS, den muslimska uppväxten i Birmingham, britternas kungahus, intimvaxning, alla stötta människor överallt och alla som är stötta å andras vägnar. Och svenskar som inte vet hur vi ska förhålla oss till skämt om, exempelvis, IS-krigare; omfattas inte de av mänskliga rättigheter, eller är det okej att skratta rått här?

Hon verkar uppriktigt förtjust i osäkerheten, hur viljan att vara fördomsfri lätt förvandlas till fördomar. Hon drar massor av exempel ur egen erfarenhet av att bli intervjuad om eller nominerad till allt utom hennes kvaliteter som komiker: årets asiat si och så, till och med årets indiska (hon är född i England – av pakistanska föräldrar).

En eller annan nött ordvits kan slippa ur henne, men just där, liksom i mungipan, kommer också små pärlor: hon tycker vi ska vara väldigt glada att muslimer inte dricker: ”Tänk er en islamist efter åtta stora stark”.

Problemet, och det är hon sannerligen inte ensam om, är just det där med fördomar. Ståuppens självcentrering blir dubbel. Å ena sidan är det galet att hon hela tiden identifieras som muslim och av asiatisk börd, å andra sidan bygger hela artistskapet, stora delar av showerna på exakt detta.

Sista kvarten kommer det som på riktigt skiljer ut Shazia Mirza: Hon läser högt ur en hadith att Profeten förutsåg och fördömde en rörelse som IS. Sedan följer en videofilm från Syrien och Irak. Allvar och tystnad fyller salongen.