Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Scenrecensioner

Skinny Puppy på Kraken i Stockholm

Nivek Ogres texter om miljöförstöring, strålskador och gasattacker känns dagsaktuella oavsett när de skrevs.
Nivek Ogres texter om miljöförstöring, strålskador och gasattacker känns dagsaktuella oavsett när de skrevs. Foto: Adrian Pehrson

En konsert med Skinny Puppy är allt annat än en mager upplevelse. 

4

Skinny Puppy

Scen: Kraken, Stockholm

 

Sångaren Nivek Ogre ser ut som en förrymd och sargad patient med stora sprutor instuckna här och var i kroppen. Mot slutet av konserten, under ”Assimilate”, drar han loss en av dem och sprutar ut det neongula innehållet över sig själv. Addera dessutom buffelhorn och andra obskyra masker.

Låter det galet i text så är det ändå inte ens i närheten av hur galet det är på scen. Men Ogre är tillräckligt mycket teaterman för att kunna genomföra den här typen av skräckfilmsestetiska lekar och radioaktiva riter utan att det känns det minsta pajigt.

Skinny Puppy iscensätter helt enkelt konsekvenserna av en destruktiv samtid. Gruppens pågående ”Down the SocioPath”-turné började i USA redan för två år sedan och tiden tycks ha hunnit i kapp tematiken. Precis som under senaste Stockholmsgiget på Tyrol 2010 spelas inga nya låtar live. Då handlade det om skivbolagstrassel. Nu blir ”Village” enda spåret från förrförra plattan ”hanDover”.

Vill man vara lite kinkig över låtvalet så är det inte för att de kanadensiska mörkermännen spelar för få klassiker, utan för att de spelar för lite material från sina två senaste skivor. Skinny Puppy klarade millennieskiftet bättre än många andra band i genren.

Så länge världen är galen är Ogres medvetandeströmmar om miljöförstöring, strålskador och gasattacker samtidigt abstrakta nog att fortfarande kännas dagsaktuella oavsett när de skrevs. Det gäller särskilt ett extranummer som ”VX gas attack”.

I övrigt blir det rätt många låtar från det sena 80-talets ”Rabies”. Likaså från 90-talets industrirockiga ”The process” som egentligen inte hade varit mitt förstahandsval.

Men de senare låtarna är synnerligen lämpade för bandets lysande livesound – en musikaliskt stabil härdsmälta av tajta trummor, technofierade metalriff och andra muterade ljud. Det låter tungt, hårt och rivigt, men utan att förlora de melodiska nyanser som alltid har funnits där i grunden. Inte minst de blixtrande kontrasterna och det kontemplativa andrummet i ”Curcible”.

Läs mer: Misstänkta terrorister torterade med Skinny Puppy