Tomas Ledin med sina ”vingar av stål”, sitt smått spända kroppsspråk och med en sångröst som när den vill lite mer kan låta som en buktalardocka med slapp underkäke gör krogshow – hur skulle det gå? En krogshow som kräver ett personligt och avskalat tilltal bortom rockstjärnestatusen. Och därtill med Lill Babs, en gång genrens mest hudfläkande suverän, närvarande bland premiärgästerna vid borden. Ja, herregud hur skulle detta det gå? Jo, helt lysande!

De båda iscensättarna, regissören Edward af Sillén och scenografen Paul Edwards, har förstått att helt lägga det självutlämnade och nakna åtsidan för att istället sätta ”Historien om Tomas Ledin” i spel, med bilder, filmklipp och agerande alter egon i en föreställning som stundtals liknar en högt uppdriven komediteater och vars sceniska effektfullhet jag aldrig tidigare sett maken till i krogshowsammanhang.

Det är som att de velat avlasta artisten Ledin, göra honom till en scenfigur och sedan låta showen göra jobbet. Låta honom vara en Burt Bacharach eller en Lasse Holm och bara ära honom för att vara en av Sveriges utan tvekan mest älskade och framgångsrika tillverkare av ”vinnarlåtar” (hans egen benämning på sina sånger).

Den som hörde Ledins sommarprogram i radion förra sommaren känner också igen den genomgående blygsamma men även ironiska berättartonen. Sonen från arbetarstaden Sandviken som drömde om att skriva konstnärligt avancerad, skör poetisk pop i amerikansk västkustanda men som av både branschen och tidsandan bryskt togs ner på jorden, nästan tystades helt, innan han återkom och tog revansch.

En dramatisk och för Ledin själv helt överraskande vändning i livet som tillhör de intressantaste inslagen för den som vill förstå lite mer om hans känsliga och ofta omdiskuterade position inom svensk popmusik. Edwards och af Sillén eldar på som vore det slutet på Rickard Wagners ”Ragnarök”, men man anar att detta fortfarande är ett känsligt kapitel för Ledin, desillusionen som föregick framgången, det radikala bytet av musikalisk stil. Och det ger faktiskt ett nytt bränsle åt ens lust att i showens final resa sig, sjunga med och bli ett med den där sonen från Sandviken.