Diverse gåtfulla föremål ligger utslängda på Weld lilla källarscen: meterstora sjok med silverpapp, en virrvarrig ljusrörs- och lerskulptur med mänskliga drag, en stor hög med svart tyg, ett lågt, avlångt bord under vilket en kropp – jo, en verklig människa – ligger hopklämd. Så börjar kroppen röra sig, långsamt krypa baklänges, på rygg, mot publiken, instängd och begränsad av ett osynligt fängelse.

Kroppen tycks undersökas som ett föremål bland alla andra i dansaren/koreografen Marie Fahlins och konstnären Jenny Berntsson tredje samarbete, ”Exchange me”. Ett sceniskt experiment eller en levande installation där Marie Fahlin i tablåer tar sig mellan scenbildens olika stationer för att pröva och interagera med föremålen.

Det är långt, konsekvent driven scenisk grundforskning som med nyfiket allvar ifrågasätter våra invanda föreställningar och förutfattade meningar. Också föremålens rent ljudmässiga aspekt sätts också under lupp som när Marie Fahlin tar på sig ett par decimeterhöga frigolitsulor på fötterna, ljusets släcks och rummet fylls av det elakt gnisslande friktionsljudet av frigolit mot golv.

Lika fritt och öppet undersökande är koreografen Sebastian Lingserius ”Tredje fasen” som obemärkt, liksom i förbigående, börjar medan rekvisitan till ”Exchange me” bärs ut. Ett ovanligt lyckat försök att upphäva gränsen mellan scen och publik, föreställning och vardag.

Den lösa och upplösta formen fortsätter när de tre dansarna strövar ut och in på scenen, bär in spotlights och. även nu liksom i förbigående, improviserar rörelser men då och då synkroniserat, alltså uppenbarligen uttänkt, koreograferat. Och gäspar unisont.

”Tredje fasen” försöker gestalta det omöjliga: fånga in skeendet precis innan något blir kropp, dans, konst, innan det stelnar i en form. Naturligtvis är det dömt att misslyckas. Men ändå inte. Dessa slags misslyckanden är livsnödvändiga för scenkonsten på samma sätt som experiment inom poesin är livsnödvändig grundforskning för litteraturen som Kjell Espmark nyligen skrev i DN.

Ingenstans bedrivs heller mer eller viktigare scenisk grundforskning än på lilla Weld vid Odenplan i Stockholm, som under hösten, som vanligt, har haft ett rikt och varierat program.

Det är sällan man lämnar Weld tillfredsställd och nöjd. Desto oftare med ett antal gäckande frågor. Nyvaken.