Galet kul om saxofonens fader
Det är hett hos Pero. Dels på grund av sensommarvärmen men verklig temperaturhöjare är musikern och skådespelaren Fredric Thurfjell. Tillsammans med sina tre saxofoner – alt, baryton och kontrabas – får han det att koka av musikalisk berättarglädje. Baura L Magnúsdóttir förvaltar Peros lekfullt mustiga kroppsestetik i sin regi av föreställningen som riktar sig till barn mellan 7–12 år.
Synd om alla andra om de tror sig hamna utanför målgruppen! För en sådan här musikskröna finns inga åldersgränser. Fredric Thurfjell skulle lika väl kunna framföra historien om hur Adolphe Sax uppfann saxofonen, för en krogpublik eller ett gäng tonåringar. Det är ju faktiskt en nypa ”Little Britain” över alltihop. Fast mest är det lekande, musikalisk fars med några nävar sanning på toppen.
Adolphe Sax (1814–1894) bodde och arbetade, precis som här berättas, i sin fars instrumentverkstad. Det var där han gav sig på allt fler musiktekniska experiment medan pappa träget stretade på med de traditionella instrumenten.
Enligt Fredric Thurfjell gick det uppenbarligen vilt till där unge Adolphe drog fram, han tycks inte ha kunnat vara stilla en sekund. Det är inte Fredric Thurfjell själv heller när han blåser fram historien genom varenda por av sin kropp och genom sina lurar. Och det är oemotståndligt roligt när han högst påtagligt gestaltar hur unge Adolphe hör en ton i sitt huvud, en ton för vilket det inte fanns något instrument. Inte förrän i den stund Adophe får till saxen. Utan viss galenskap, inga innovationer – eller hur?