Bilfärjan Hymer har fått jobb som teater. Kamouflagelövad och pyntad går den från hamn till hamn runt Storsjön med föreställningen ”Vidundret”. Estrad Norr, Jämtlands läns musik- och teater turnerar alltid, vanligtvis på hjul, i sommar till sjöss. I huvudrollen: Storsjöodjuret, eller i praktiken sjön själv som knuffas och mullrar mot plåtskrovet och byter färg under ett oroande molntäcke.
På scenen: Folket. Vadmal och sneakers i skön förening. Bondbyn lever i fred och ro, men så kommer storgubbar från Sundsvall och vill bryta malm. De sätter fyr på skördemarknaden och genomför på så vis sin egen lilla chockdoktrin. När svälten hotar blir det lätt för dem att köpa upp odlingsmarken. Men... då har de inte räknat med Odjuret.
Brädkonturer av småstugor sitter uppspikade på låga rullvagnar som hos folkteaterns moder, franska Théâtre du Soleil. Skolhuset rullas in med orgeln och alla ungarna på plats, genialt och effektivt. Manuset är enkelt men underfundigt, gjort för en ensemble som består av såväl proffsen från Estrad Norr som Teater Bardas skådespelare med mentala funktionshinder, samt lokala amatörer och en hel rad fräsiga barn. Jens Comér, blåsare och kapellmästare, står med sin femmannaorkester och sångerskan Frida Edlund för en jazzig folkton som klingar vemodigt bortöver sjön.
Men den stora utmaningen är förstås att få allt detta att fungera ihop. Och även om föreställningen saknar det där riktigt dramatiska svänget, så är det imponerande att se hur regissören Olle Thörnqvist gjuter ihop stort som smått, lyfter och stöttar där det behövs och ger var och en sin tydliga profil – och här finns många – och hur skådespelarna hjälps åt att hålla reda på text och scenerier. Det blir förutom en absolut sann historia om Storsjöodjuret, också en bild av hur samhället kan fungera. Av var och en efter förmåga, på jämkande villkor.