Hur många gånger har vi inte sett Nora lämna sin man i Ibsens ”Ett dockhem”? Huvudpersonen i Johan Bernanders ”Vill ha dig” – årets pjäs på Stadra sommarscen – är betydligt radikalare när hon tar farväl både av sin man och av de kandidater som tävlar om hennes gunst: Hjalmar Söderberg och den unge skriftställaren Henrik Riise. Med mannen har hon levt i ett vitt äktenskap, med Hjalle har hon haft en förälskelse som falnat och i Riise känner hon igen velpottan som inte vågar ta steget från fru och barn.
Alltså uppbrott och tåget till Paris, ett eget liv.
Det är en underbar turnering av det kända temat. Bernander har hämtat sina figurer ur Hjalmar Söderbergs värld och fantiserat om deras vidare öden. Saga, som hans Nora så lämpligt får heta, spelas med musikalisk andhämtning av Ellen Hennig, som i en enda frihetsgest, från instängdhet till uppvaknande; ett fint exempel på hur Stadra sommarscen genom åren fostrat unga aktörer i en helt egen spelstil.
Man ser själsdramat på exakt hundra års avstånd men upplever det som dagsaktuellt. Vilken exempelsamling! Rune Jakobsson som den naive äkta mannen, blivande statsråd i den tidens alliansregering. Duncan Green dunkelt mumlande sina ursäkter och Magnus Wetterholm som den store författaren på jakt efter den fräscha sinnlighet som han innerst inne vet är ungdomens privilegium.
Johan Bernanders välskrivna stycke och egenhändiga regi är ett fynd för Stadra och dess publik. Anja Strautmanis cello flätas in i dialogen som en kommenterande stämma. Eva Haldert, Sagas svärmor, skulle gärna följa med till Paris om hon inte satt i rullstol. Vem skulle inte det?