Det har alltid funnits mycket hjärta i Cirkus Cirkörs skapande, och hjärtat är också inskrivet i gruppens namn (från franska Cirque Coeur). I mina mörkaste stunder har jag emellertid misstänkt att den hudlöshet som vanligtvis karaktäriserar uppsättningarna och den värme som alltid strömmar mot publiken, bara ska kompensera för bristande svårighetsgrad på enskilda nummer.

I "Wear it like a crown” kommer alla sådana illvilliga misstankar på skam. Det är inte nycirkusgruppens största satsning, men det är ett helgjutet litet allkonstverk som nu turnerar i Sverige och som kommer till Stockholm i augusti.

”Wear it like a crown” avslutar Cirkörs trilogi om kroppen och fokuserar på förhållandet mellan hjärnhalvorna, eller snarare på förhållandet mellan det analytiska och det ystra tänkandet. Det råder ingen tvekan om att Cirkör föredrar kaos framför ordning. Rebekka Karifjords musik, som håller ihop hela föreställningen och lånar titel åt den, hyllar också snubblandet. Rädslan för att misslyckas kan omvandlas till en kreativ impuls om man bejakar den. Framgången ligger inbäddad i motgången.

Tilde Björfors föreställning integrerar humor och sensualitet, filmsekvenser som kunde vara gjorda av den franske regissören Jean-Pierre Jeunet, och högklassig cirkus som man baxnar av.

Den sex man starka truppen visar att det finns cirkus i både plastpåsar, avloppsrensare, motorsågar och pingisbollar.

Inget föremål är för trist eller praktiskt för att inte rymma lite magi.

Man lämnar Cirkus Cirkör med en helt ny blick på cirkuskonsten och tillvaron, och för egen del tar jag faktiskt med mig en liten handfull egna idéer om hur man skulle kunna utmana tyngdlagen. Det är en föreställning man blir både yr, omskakad och upplyft av.