Ny teveserie om ett annorlunda dansband - alla är blattar..
Yankho Kamwendo gillar egentligen soul men kommer snart att vara rikskänd som dansbandsstjärna. I slutet av februari spelar han huvudrollen i SVT:s nya dramakomedi "Leende guldbruna ögon"? om Sveriges första "blattedansband": Lennartz. Teveserien möttes med stående ovationer när den premiärvisades på Folkteatern under Göteborgs filmfestival.
"Leende guldbruna ögon" skulle kunna beskrivas som en korsning av "The Commitments" och "Det nya landet" som gör seriös komedi på fördomar och kulturkrockar.
- Jag gillar serien för att det inte bara är en plojgrej om några invandrare som startar ett dansband. Det är en väldigt välskriven dramakomedi som tar upp svåra ämnen, säger Yankho Kamwendo på bred Närkedialekt.
Hans pappa är från Malawi i Afrika, mamma från Närke. Under uppväxten i Örebro spelade han i ett soulband och diggade artister som Curtis Mayfield och Al Green.
Men för hans rollfigur, Lennart Johansson, heter gudarna Vikingarna och Schytts.
I teveserien reser han från Närke-hålan Fellingsbro för att slå igenom som dansbandssångare i Stockholm. När han får nobben på grund av sin hudfärg startar han Sveriges första blattedansband i Rågsved. Fares Fares spelar den avdankade hiphopstjärnan Roshan som motvilligt sugs in i dansbandskulturen för att kunna betala sina skulder till kronofogden. Lennart pratar om att "krama ur hjärtat som en wettexduk - rakt in i musiken".
- På ytan kan han verka lite dumsnäll, men han kan också vara lite farlig. Egentligen är han en väldigt komplex figur. I början skrattade vi lite för mycket över figuren, så vi gjorde honom lite coolare. Mycket har jag förstås hämtat ur mig själv, även om jag kanske inte har Lennarts tålamod, säger Yankho Kamwendo och ler mot regissören Anna Hylander på ett kafé vid Järntorget i Göteborg.
Hon menar att serien handlar om hur fördomar skapar kontaktlöshet.
- Vi har försökt behandla fördomar på alla olika sorters sätt - mot dansbandskulturen, mot invandrare, till och med kultureliten får sig en känga, ler Anna Hylander som regisserat tillsammans med Emiliano Goessens.
- Men vi ville inte göra någon problematiserande "invandrarserie" och har därför lämnat alla diskussioner om religion och etnicitet bakom oss. Det handlar om vanliga människor med vanliga problem, säger Anna Hylander.
Inför inspelningen hängde Yankho Kamwendo på dansbanor och studerade dvd-filmer för att plugga in hur Christer Sjögren rör sig på scenen.
- Men, nej, jag är fortfarande inte frälst på dansbandsmusik, även om jag blir glad av att höra musiken. Det väcker minnen från inspelningen. Jag kommer aldrig mer att kunna låta bli att småle när jag hör en dansbandslåt, säger Yankho Kamwendo.