”Al, du ger mig en hjärtattack (heart attack). Nej, du håller på att få en konstattack (art attack)”. Det är Al Pacinos producent Barry Navidi som oroar sig för den store aktörens kompromisslösa försök att omvandla Oscar Wilde-pjäsen ”Salome” till film – enligt en rolig intervju i gårdagens festivalutgåva av Variety.

Senare i veckan kan man få se exakt hur utmanande Pacinos ”Salome” egentligen är, när skådespelar/regissören kommer med sin film till den pågående filmfestivalen i Venedig. Jag har inte riktigt fått någon ”art attack” än i Venedig. De inledande filmerna har inte varit några utmanande, konstnärliga utsvävningar, men tankeväckande – och några av dem riktiga skådespelarfester.

Den skandalomsusade Roman Polanski, som själv inte visat sig här än, har gjort sin comeback efter husarresten i Schweiz med kammarspelet ”Carnage”. Han har gjort det rätt lätt för sig. Filmen bygger på succedramatikern Yasmin Rezas pjäs ”Massakerguden”, som spelats tidigare över hela världen.

Det Eugene O’Neilldoftande filmatiseringen kretsar kring två borgerliga New York-par som träffas för att göra upp sedan deras respektive söner hamnat i slagsmål i en park. Det som börjar som ett kontrollerat försäkringsärende slutar i en whiskeydränkt, men trots allt ganska uppsluppen orgie i äktenskapliga uppgörelser.

Alla fyra aktörer i dramat, som utspelar sig i realtid, är helt lysande: från Kate Winslet och hennes partner Christoph Waltz till Jodie Foster som spelar äkta maka till John C Reilly. Winslets redan på förhand omtalade kräkattack som drabbar hennes motparts (Fosters) älskade coffe tableböcker i konsthistoria är en humoristisk äckelchock.

Skandalomsusad, om än av helt andra skäl, är den kinesiska dissidentregissören Lou Ye som visar sin ”Love and bruises” i Venedig i år. Han blev omtalad för sin erotiska ”Summer palace” som utspelar sig med händelserna vid Himmelska Fridens torg som fond. Regimen gav honom yrkesförbud i fem år, vilket dock inte hindrade honom från att filma det aktuella dramat som utspelar sig i Paris

En ung kinesisk kvinnlig student provar sin lycka utomlands, men hamnar i en passionerat destruktiv relation med en supermacho arbetarklasskille från Paris förorter. Vid den tionde brutala sexscenen skrattade gårdagskvällens publik lite besvärat.

Lou Ye är snaskigt klichémässig när han försöker säga något nytt om sexualitet och klass – samtidigt som fotot håller högsta nivå och det drama som handlar om kulturkrockar mellan Kina och Väst trots allt är tankeväckande. Jag väljer hellre fransmannen Philippe Liorets (”Welcome”) engagerade historia ”Toutes nos envies” som kretsar kring människor som fastnar i skuldfällor.

Det är ett klassiskt indignationsdrama om den sjuka konsumtionskultur som främjar omoraliska låneinstitut och kastar människor från olika klasser rakt in i livslånga skulder. En spännade filmisk variant av ”Lyxfällan”som tar frågan om konsumtion med hjälp av lånade pengar lite längre.