Det finns många viktiga och intressanta synpunkter i Astorias förre VD, Mattias Nohrborgs, debattartikel i onsdags. Flera åsikter delar vi på Svenska Filminstitutet. Vi får ett fattigare biografsverige med bara en stor aktör. SF får som monopolist ett stort ansvar för att visa ett brett utbud av kvalitetsfilm från hela världen, också bortom topplistorna och Hollywoodfilmerna. Men det räcker inte.
Vi behöver också en politisk vision på filmområdet och staten måste ta ett större ansvar för att säkerställa även de mindre biografernas överlevnad, något som Svenska Filminstitutet föreslog redan för ett år sen i rapporten om digitalbio.
Mattias Nohrborg ställer frågan om hur filmklimatet kommer att bli när hans båda bolag Triangelfilm och Astoria har gått i konkurs. Det är en relevant fråga. Triangelfilm, och inte minst Mattias Nohrborg själv, som distributör, har introducerat en rad stora konstnärsskap i Sverige. Astoria hade en djärv och spännande programsättning i storstäderna. De lämnar ett tomrum efter sig och Mattias Nohrborg har gjort en kulturpolitisk insats på filmområdet
I många små länder i Europa, med små språkområden ser man en koncentration på ett fåtal större biografägare, men situatuionen som vi nu har i Sverige sen ett par veckor tillbaka, där vi bara har en enda stor aktör, är unik. Nya situationer kräver nya lösningar. SFI arbetar redan sedan i våras med att hitta modeller på hur vi ska få ett så rikt utbud av film på bio i Sverige som möjligt.
Vi för diskussioner med kommuner och regioner, med de olika visningsorganisationerna, med större och mindre biografägare, med filmfestivaler, filmare och med tänkbara investerare. Och självklart har vi också intensiva samtal med politiker. I september ordnar vi ett "toppmöte" i filmbranschen där vi ska diskutera några av de olika förslag som finns just nu. Nästa vecka startar vi en översyn av alla våra biografstöd för att se om vi den vägen kan verka för en ökad mångfald.
För det är det som är SFI:s roll. Inte att driva biografer, men att se till att förutsättningarna för dem som gör det är så bra som möjligt. Inte att importera film, men ge stöd till dem som gör det.
Mattias Nohrborg avslutar sitt inlägg med att skylla Astorias konkurs på SFI. Det är inte första, och säkert inte heller sista gången. Låt mig därför (än en gång) klargöra bakgrunden till "Astoriaaffären". I Sverige har vi ett filmavtal som skrivits under av en mängd olika parter, bland annat av Mattias Nohrborg själv (han var också med och förhandlade fram avtalet). I det förbinder sig biografägarna att i stället för moms betala in 10 procent av intäkterna från biobiljetterna till SFI.
Dessa pengar ska SFI sen i sin tur fördela till stöd för ny svensk film.
I takt med att det började gå sämre för Astoria och man snabbt drog på sig enorma skulder slutade man betala SFI-avgiften. Den avgift som publiken alltså redan betalat när de löst sin biobiljett. Slutnotan för "Astoriaaffären" blev för SFI:s del 7,3 miljoner. Pengar som skulle gått till ny svensk film.
När Astoria tog över Sandrews gick man in som en av aktörerna på den kommersiella biografmarknaden. Då måste man också följa de spelregler som finns i filmavtalet. Att man inte klarade det är beklagligt.
Däremot visar Astorias konkurs och Sandrews tidigare stora ekonomiska problem hur svårt det är att driva kvalitetsbiograf på kommersiella villkor. Därför är det nu nödvändigt att hitta nya former för att den smalare filmen ska överleva på biograf i Sverige. Det jobbar SFI just nu intensivt med.